Från sidan i år tittade jag på Stockholm triathlon. Det blev förstås en helt annan upplevelse. Van vid triathlon och tempot hos olika tävlande hann jag se betydligt mer än en ovan åskådare. Framförallt skulle jag ju se sambon Madeleine, men även så mycket som möjligt av elitklassen. 

De inledande 1500m simning i djurgårdsbrunnsvikens tjugogradiga vatten gick planenligt och Madeleine klev iland som etta med tvåan precis bakom. Dock en bit efter en kombatant från en äldre åldersklass. Under de fyra milen cykling inne i centrala Stockholm lyckades Madeleine dryga ut sin ledning inför den avslutande löpningen. En ledning, långt ifrån säker, då det kan skifta ganska mycket när de olika färdigheterna sätts på prov. Det skulle dock visa sig under de fyra varven, som sprangs i en 2,5 km:s slinga på gärdet att Madeleine även var den starkaste löparen för dagen. När målet slutligen nåddes efter dryga 2 timmar och 33 min hade avståndet till tvåan vuxit till över tre minuter. En liten medalj som bevis för segern, allt annat i prisväg gick till elitklassen.

En drös toppatleter från bland annat tyskland skulle komma att visa sig för starka för Jonas Djurback som tidigare under säsongen defilerat i mål som etta i varje tävling. Det var kul att se honom gå för fullt även om det inte räckte till mot det internationella motståndet. Löpningen var det som var mest fashinerande. De svenska herrarna som vanligen upplevs springa fort hade inte skuggan av en chans. Vi pratar löpning under 33 minuter på milen. Det är något att jobba på, visst det gäller att vara med på simningen så att du kommer med i rätt cykelklunga, Jonas Colting missade den och fann det för gott att bryta, men det är under löpnigen som tävlingen avgörs.

Dags att försöka få ordning på min löpning igen alltså.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...