Ja lite beror det ju på vad för syfte och idè jag har med maten.

Inför denna säsongen är jag mer noggrann med vad jag äter mot tidigare. Jag har en tanke om att komma ner mot och kanske till och med under 80 kilo d v s minska 4-5 kilo fett till första tävlingsstart. Sedan i november har jag börjat justera kosten för att nå dit. En del skulle kunna tycka att det är extremt, men kroppen mår ruggigt bra av dessa förändringar och kroppen är ju där själen bor och tankarna skapas, vilket leder till att tillvaron allt som oftast är i fullständig harmoni.

Det jag strävar efter att göra är att äta grötfrukost + ägg och smörgås under arbetsdagarna. På helgen tränar jag innan frukost både på lördag och söndag, under dessa pass äter jag ett "mellanmål" med frukt eller bröd. När det sedan blir frukost kan det bli en proteinshake, grönsaker och fick.

Arbetsdagar äter jag mellanmål innan det blir skollunch, middag när jag kommer hem ev ett mellanmål och kvällsmål.

Grundtanken är att äta mer kolhydrater och energi tidigare under dagen och mer protein och grönsaker mot kvällen. Bra basmat jag måste ha hemma är gröt, kesella, keso, ägg, grönsaker, rotfrukter, frysta wokgrönsaker, solroskärnor, pumpakärnor linfrön och russin.

Det jag däremot försöker att inte äta är glass, godis, choklad, kex, kakor, tårtor, bakelser, chips och snacks. Läsk, saft, öl, vin och cider är också på min svarta lista.

Igår cyklade jag tre pass på spinningcykeln, två pass instruerade jag själv och i vanlig ordning uthållighet och något ansträngande. Det sista passet däremot kommer jag att komma ihåg. Tre riktigt långa intervaller på dryga 15 min, den första 75-80% av maxpuls, den andra 80-85% och den sista på 85-90%. Tidigare kom jag aldrig så högt i puls under cyklingen, så någonting har hänt.

Välfärtjänt vila idag alltså, så in med rejält med ved i braskaminen så blir det lite kurande medans ytterligare en vinterstorm drar fram utanför huset.  

Två av helgens Nikehelgens spinningpass använde jag mina specialgjorda öronproppar, som reducerar 15 dB av allt ljud. Dessa pass var också de pass som gick/kändes absolut bäst. Då infinner ju sig självklart frågan om det var en tillfällighet eller om det händer något positivt i kroppen, när jag pluggar i öronen ?

Jag vet att Magdalena Forsberg hade öronproppar när hon tävlade i skidskytte med god framgång och många andra ser man ju tränar med hörlurar med diverse uppmuntrande musik. Jag har ju provat det själv, men ogillar att inte höra det runt omkring mig. De ljuddämpande öronpropparna verkar då vara idealiska, eftersom jag hör det som händer runt omkring, men får det lite luddiga ljudet, som skapar känslan av mitt mentala rum. Det ska ni veta i mitt mentala rum är jag kung, där bestämmer jag över alla tankar d v s jag behöver aldrig bli trött om jag inte vill. Kan detta vara förklaringen till att dessa pass kändes så bra?? Fler tester ska göras i detta ärende. 

Idag pressade jag bandet i maxfart på hälsostudion, men även hjärtat toppade högt 178 slag/min. På 46 min förbrukade jag nästan 800 kalorier, åtminstone vad pulsklockan beräknade fram.

 De bästa banden var dessvärre upptagna d v s de band som går snabbare än 18 km/h och har lite fläkt, så det är tur att det går att luta bandet. Fyra fyraminutare med 3% lutning och stegrad fart från 15km/h till 18km/h. Därpå fyra tvåminutare med högre lutning och lägre hastighet. Det gör susen för knälyften, när det blir planlöpning.

Matthew griffith hade en mycket bra föreläsning på Nike conventet. Han lyfte fram fem viktiga variabler för att kunna prestera bra på träning såväl som tävling:  Din sömn, din kost, din träning, dina relationer och dig själv.

Falerar någon av dessa är det jättesvårt att hitta harmoni i din träning och ditt tävlande. De är som ekrarna på ett hjul sover du för lite kommer det att påverka alla de andra, strular det i dina relationer kommer det också att påverka de andra.

För helheten är det alltså viktigt att jobba på den eller de som inte fungerar. Det finns ju jättemånga exempel på elitidrottare som inte fått det till att fungera och fallit igenom, för att nämna några Antonio Lindbäck (rattfylla)  speedwayförare
n, Sara Wedlund löparen (anorexi), Emma Igelström (bulimi). Mikael Ljungberg brottaren (psykos).

Hur bra mår du egentligen själv?

Sover du tillräckligt bra och mycket, äter du nyttigt och hälsosamt, tränar du regelbundet och varierat, trivs du på jobbet och i dina nära relationer, värdesätter du dig själv och din tid tillräckligt.

Vad borde du jobba på för att må bättre eller ännu bättre? Har du de resurser och kunskaper du behöver, eller behöver du skaffa dig.

Du kan förändra det du inte är nöjd med. MEN ! Det krävs att du förändrar något gör du det du alltid har gjort kommer du att få det resultat du alltid har fått. 

... Det är ju inte instruktörerna som personer som jag hatar utan det de gör. Två instruktörer fördärvade sina pass av de sju som jag körde, så egentligen borde jag vara tacksam, men nu är det ju gräddan av sveriges instruktörselit som är på podiet. Då höjer jag förväntningarna, med all rätt kan jag tycka, annars kunde jag ju själv fått instruera.

Jag hatar, när instruktörerna frångår sitt upplägg av passet och är otydliga med hur intensivt jag ska köra. Det sistnämnda kan vara ok om jag själv bestämt mig för hur jag kommer att köra passet. 

Instruktör A, heter dock inte något som börjar på A, utan .................. nej det berättar jag förstås  inte, presenterar att passet kommer att bli en intensitetspyramid. Den första delen är lätt, följt av två betydligt jobbigare delar och en mittsekvens som är jobbigast, två sekvenser med lika hög ansträngning som innan toppen och en lätt avslutning. Som inledning

på conventet känns det upplägget perfekt. Tyvärr frångår instruktören denna goda passplanering, för när vi borde gå ner till nivå två och börja varv ur musklerna, så ska vi plötsligt göra en tokkörning till högsta intensiteten igen. Klok som jag blivit med åren skakar jag på huvudet och fortsätter nedåt i intensiteten som planen var från början.

Instruktör B, heter ju förstås inte heller något på B, som ju förstås hade blivit lite jobbigt om hon gjort det och jag istället kallat henne för C. Inte helt logiskt, men ändå. Första intrycket känns bra. Hon berättar att det är viktigt att vi har activiopulsklockor på, eftersom hon tänker instruera mycket med hjälp av dem, Först blir det uppvärmning och sedan blir det en längre körning med högre intenstitet, tre minuter vila/återhämtning och sedan en något kortare körning med hög intensitet. För er som inte är bekanta med vad hög intensitet räknas som, så känns den ansträngande.

Uppvärmningen känns fin upp mot skarven blå-grön (något ansträngande-ansträngande, vi ska sedan göra en fyraminutare i den mycket ansträngande gula zonen, därefter vila i den gröna. Här försvinner instruktionerna om intensitet in i någon form av virrvarr. Jag och visar det sig många andra cyklister får ingen direktion om hur vi ska köra, vilket resulterar i att alla ligger i olika intensiteter. Det påtalar hon också för oss, först en gång och i andra halvan av passet en gång till. Om jag nu inte varit en så särdeles snäll person som jag är, hade jag skrikit. -Och vad tror du det beror på.

Om du nu mot förmodan skulle läsa detta så har du svaret här. -Jo du instruerar ju oss så otydligt att vi inte vet om vi ska ta i eller inte. Avslutningen rådde det dock inget tvivel om hur vi skulle köra - GUL ZON !!! En växel till, en växel till, en växel till, en växel till, en växel till, en växel till. Sex växlar till i gul zon. Tjenare!

Hur lyckas du med det utan att nå maxpuls. Jo det förstås, du har ju förstås inte rätt maxpuls inställd. En högre maxpuls än beräknad ger ju lite extra utrymme för belastningsökningar.

Nu till vad jag fick ut och lärde mig av detta, för tänker man som en vinnare får man ut mycket även när inte allt klaffar. Det är till och med mer lärorikt, när det inte klaffar.

Jag behöver träna på att hantera otaktiska medtävlare, som i sitt oförstånd inte disponerar sitt lopp optimalt utan kör ryckigt tempo. Jag behöver träna på att hantera taktiska medtävlare, som med fullt förstånd kör ryckigt och ändå presterar optimalt.

Hur detta ska bli av i träningen får jag klura lite på, men bli av ska det. 

Efter en tempofylld, innehållsrik träningshelg i Stockholm har jag många idéer och intryck jag bara måste förmedla och summera ner i skriven text.

Det skulle behövas en lång kvällssittning för att formulera ner alla tankar och det kommer jag förmodligen inte att mäkta med. Det är lite dagen efter idag om man säger så och då ska ni veta att jag har roddat ihop en friluftsdag för högstadieeleverna och haft någorlunda ordinarie lektioner med låg och mellanstadieeleverna. Det får bli småbloggar om olika idéer och reflektioner, jag gjort under mina sju timmar i cykelsadeln. 

Visst hade jag gärna som Joel (se kommentar) varit i Australien triathlons Mecka och utövat triathlon, men jag är ändå tacksam. Det har ju ännu inte kommit en massa kyla och snö över landet som det brukar ha gjort så här års. Långpassen på cykel har kunnat köras ute, utan att för den skull frysa mig fördärvad och det är jag tacksam över.

Visst kan jag cykla spinning inomhus, men det är ändå en lite annan känsla att cykla ute. Nu till helgen stundar en massa spinningcyklande inomhus, när jag bevistar Nikeconventet. Det blir sannolikt många bra och roliga pass med duktiga instruktörer och det är jag ju också tacksam för, återkommer efter helgen med en liten rapport. 

Att benen och baken ska orka med denna träningshelg är jag inte så bekymrad över. Det som är mer bekymmersamt är att få i sig all vätska som kommer att behövas för att hålla kylsystemet igång och hålla huvudvärken borta. I bästa fall blir det fyra pass/dag, minimum vätskeintag/pass är 1,5l. Det innebär 6 l vätska som ska igenom kroppen dessa dagar utöver allt annat, som vanligtvis behövs. Jag ska dessutom ha igång min pulsklocka under alla pass och bara för skoj skull summera ihop hur mycket kalorier som går åt under själva träningspassen.