Den är berättelsen hittade jag på Ullas blogg. Så om du inte läser hennes blogg kommer den på min blogg också. Den är för bra för att bara Ullas bloggläsare ska få sig en tankeställare. 

En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 1000-lapp.

Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln?

Flera räckte upp handen.

Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll.

Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den?

Flera räckte handen i vädret igen.

Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet. Sedeln var nu både skrynklig och skitig.

"Är det fortfarande någon som vill ha den" frågade han, och flera händer i salen åkte upp.

Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.

Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa.

Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde! Du är Speciell, glöm aldrig det!!

Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar!

Förra helgens tidiga cykling gav mersmak och utrustad med två framlampor, två baklampor, reflexväst och reflexband äntrade jag cykelsadeln en ca 20 min över 5. Med energiförråden välfyllda sedan igår och två koppar kaffe i en kropp som inte är van vid koffein blev det bra fart på benen från början. Även om pulsen för den skull inte låg högre än min limit på 135 slag/min. 

Anledningen till att det blev så tidig start var dels att det nödvändigt för M skulle iväg på kurs och behövde åka vid åtta och dels behövde jag förbruka all energi jag råkade valde att få i mig. Det blev ju både en pizza, barnens halva kebabtallrik, godis och våfflor under gårdagen. Det konstiga var att när jag väl började äta mindre nyttig mat fick jag ett ohämmat sug efter ännu mer onyttig mat, som väl är kan kroppen aldrig lagra in sådana mängder energi i fettreserverna på så kort tid. Sedan kan jag ju alltid köra morgonpass innan frukost, för att göra åt extraenergin.

Kostymeringen, som ni säkert uppfattat som en pryl från yttre rymden, gjorde att jag vågade mig iväg ut från stan och ut på de mörklagda landsvägarna. Lite också i tron att jag skulle vara i princip själv därute, men tro det eller ej, jag var inte ensam ute, förstås några bilar men också strax innan kl 06 mötte jag en annan cyklist i mörkret. Denne lite mer neutral, mer som en lyktgubbe som man trodde fanns förr i tiden.

I de allra första strimmorna av gryning når jag stan igen och kan få bekräftat via cykeldatan att 6 mil är tillryggalagda och via pulsklockan att ca 2600 kcal är förbrukade. Pizzan, kebaben, godiset och våfflorna har förvandlats till en massa skön rörelseglädje, som jag mår bra av resten av dagen.

Jag undrar vad det är för nerv som kittlas av att ge sig ut på sådana nattliga räder på cykeln. Kanske är det tystnaden, kanske är det glädjen i att se ljus av hopp och liv i det storslagna mörkret, kanske är det något annat, men jag vet att jag kommer att göra det igen.