Nu måste jag nog säga att den är ett faktum, längdskidscomebacken alltså. Jag har åkt två regelrätta träningspass, utan familjen i släptåg. Kroppen är duktigt mörbultad, vilket den alltid blir när det ska åkas längdskidor. Kondition och teknik finns för att åka, men dessvärre inga välutvecklade skidmuskler. Det var över ett decennium sedan jag hade det och radade upp Vasalopp efter Vasalopp och till och med körde en och annan tävling.

Framförallt är det tidseffektiviteten som är bedrövlig, när det gäller längdskidor. Bara att få skidorna i topptrim avseende valla och glid kan ta en halvdag. Nu nöjde jag mig med lite påkletad kallvalla, så det fäste hyggligt, eftersom det bara ska tränas gör det ju inget om fästet och glidet inte är perfekt. Nog för att det skulle gå att åka ut hemifrån på trottoarer och vägar nermot Nolhaga, för att där åka runt på gräsytorna, men maskinkörda spår är ju eftersträvansvärt för åkglädjen. 

Skidorna lades således in i bilen för vidare transport till Hjortgården, som åtminstone tidigare, (10 år sedan och mer), varit metropol för längdskidåkning kvällstid. Tyvärr visade det sig att åren gått, inte en tillstymmelse till skidspår syntes, där elljusbanan passerar parkeringen. Det var bara att kliva in i bilen igen och åka vidare. Skogsbygden, Magra och Idåsen vet jag har, eller åtminstone har haft, (det var ju minst 10 år sedan), elljusbanor. Det fick bli ett säkert kort, nu när jag redan ödslat en kvart på Hjortgårdenbesöket.

En halvtimme senare skidade jag iväg på Långareds enfiliga elljusbana. Inledningsvis tyckte jag det var trevligt med lite medåkare runt spåret. Det kan ju kännas ganska ödsligt att åka själv i elljusets sken i skogen. Med ett par varv gjorda utgjorde dock medåkarna ett smärre störmoment, då de behövde varvas gång efter annan. En timme och 10 varv senare, var jag nöjd, kroppen var väl nöjd efter hälften, men ska det nu åkas skidor i år så ska det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...