Det börjar dra ihop sig inför familjens Österrrikeresa. Självklart kommer jag att försöka få till lite träning på hög höjd i form av simning och löpning. Cyklarna lämnar vi kvar hemma, vilket borde innebära att det blir ganska gott om plats för den ordinarie packningen. Det jag minns från en tidigare resa var att träningen var mycket mer ansträngande, vi får se om upplevelsen blir likadan denna gång.

Om inte annat så kommer höghöjdseffekten lagom till Horla triathlon, som blir nästa tävling.

I helgen var familjen på "semesterresa" till Hallstahammar. Vi ser det faktiskt lite som semester att åka på tävlingar. Det blir ett annorlunda sätt att upptäcka Sverige och jag tror inte att vi hamnat i vare sig Säter, Örserum eller Hallstahammar om det inte vore för triathlontävlingarna som körts där.

Både min och Madeleines formkurvor har varit stigande, så här långt under säsongen. Det var alltså med viss tillförsikt vi ställde oss på startlinjen för Sprint-SM, d v s 750 m simning 20 km cykling och 5 km löpning. Simningen kom att bli utan våtdräkt då det enligt regelboken var tillräckligt varmt d v s över 21 grader, vilket gynnar mig men inte Madeleine. Simningen gick också i vanlig ordning bra för mig och mindre bra för Madeleine. I min klass hade prispallsbesökarna redan positionerat sig, placeringar som i princip hölls hela vägen till mål, för jag blev omcyklad de sista kilometrarna, men återtog tredjeplatsen ganska omgående under den avslutande löpningen.

Madeleine däremot cyklade upp sig två placeringar till andra, som hon bibehöll under sin löpning.

Besökte motorbanan i Falkenberg idag med familjen för att se STCC. Ruggigt snabba bilar, men folkrace faller mig mer i smaken, mer bröt och stök.

Den egna träningen har fått stå tillbaka idag, men jag fick simmat, cyklat och sprungit igår, så en vilodag var helt på sin plats.

Ja vad ska jag börja? Förutsättningar inför loppet kanske. Simningen blev utan våtdräkt, kanonbra. Jag har ju köpt in en simdräkt för just dessa tävlingar, hade på mig den först som den var, men valde sedan att ha ett par badbyxor under. Cykeln var nyservad, så den lät inte så förfärligt från vevlager och styrlager. Inställningen var ändrad på nytt, nu med sadeln lutad markant framåt. Löpformen har varit god på träningar. Mentalt hade jag förra årets lopp gnagandes, då det gick tungt.

Själva tävlingen: Simningen gick bra, kom upp ur vattnet som ensam trea. Jag hade lite häng inledningsvis på tvåan, men det gick lite för fort, så jag fick släppa. I växlingen lyckades jag ta in tid, så jag fick tvåan inom synhåll. Dock blev jag lite ivrig i jakten, så i första uppförsbacken tappade jag kedjan. Stopp i backen alltså på med kedjan, tungt igångdrag och över krönet, framförvarande tävlande ej längre inom synhåll. Cyklingen ut till första vändpunkt blev väldigt ensam, i vanliga fall brukar det komma massor av cyklister och cykla förbi. De kom istället under andra rundan.

Jag försökte tänka på att ta i så lite som möjligt för att spara kraft till löpningen, men den mycket kuperade banan sög sakta men säkert musten ur benen.

Löpningen gick i olidlig värme, första två varven gick hyggligt. Det fanns åtminstone en tillstymmelse till driv i steget, tyvärr försvann den under de två sista varven, som handlade mer om att ta sig i mål. Frågan är om jag kunnat samla ihop mental kraft via lite tidspacning att gå ikapp ettan. I mål var det bara en och en halv minut, som skiljde. Trots en löpning på 41 var det ändå fjärde splittid på momentet. Att jämföra med 15:nde ! cykeltid av 25 startande. Nu blir det ut på cykeln och skruva igen.

Mitt i tävlingssäsongen har jag fullt upp med att få ordning på balansen i kroppen oc'h jag slits mellan hopp och förtvivlan. Kroppen fick sig ett par rejäla omgångar i början av veckan. Nu är det bara att vila och se vad som kan hända tills på lördag, då det är cuptävling i Örserum på olympisk distans.

Det är för få dagar att göra de stora förändringar som jag tror behövs, helst skulle jag vilja starta om säsongen. Det får väl bli ett mellanår med tuffa lärdomar och mycket kämpande.