I helgen var familjen på "semesterresa" till Hallstahammar. Vi ser det faktiskt lite som semester att åka på tävlingar. Det blir ett annorlunda sätt att upptäcka Sverige och jag tror inte att vi hamnat i vare sig Säter, Örserum eller Hallstahammar om det inte vore för triathlontävlingarna som körts där.

Både min och Madeleines formkurvor har varit stigande, så här långt under säsongen. Det var alltså med viss tillförsikt vi ställde oss på startlinjen för Sprint-SM, d v s 750 m simning 20 km cykling och 5 km löpning. Simningen kom att bli utan våtdräkt då det enligt regelboken var tillräckligt varmt d v s över 21 grader, vilket gynnar mig men inte Madeleine. Simningen gick också i vanlig ordning bra för mig och mindre bra för Madeleine. I min klass hade prispallsbesökarna redan positionerat sig, placeringar som i princip hölls hela vägen till mål, för jag blev omcyklad de sista kilometrarna, men återtog tredjeplatsen ganska omgående under den avslutande löpningen.

Madeleine däremot cyklade upp sig två placeringar till andra, som hon bibehöll under sin löpning.