Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ens med god vilja räkna in mig i någon av dessa mästerskap, så jag deltog utom tävlan. 10 km skulle åkas och minsann hade jag inte hamnat i seniorklass igen. Seniorklassen sträckte sig nämligen upp till 39 år, så Madeleine fick känna sig som en veteran, även om hon höll på att hamna i H13-15 när inregistreringen gick lite för fort.

Fyra varv på det 2,5 km långa elljusspåret. Ett tekniskt okomplicerat men krävande varv, som med två rejäla stigningar och några mindre inbringade 60 höjdmeter per varv. Bra fäste och glid behövdes alltså och lite som förr i tiden (15 år sedan), när jag betydligt mer aktivt tävlade i längdskidor, så kallades min pappa in som vallaexpert och enmansserviceteam. Nu var det länge sedan jag tävlingsåkte, men skidorna funkade vekligen kanonbra, ruggigt bra glid men samtidigt perfekt fäste.

Tagen av stundens allvar glömde han dock av att ropa ta det lugnt, förr till mitt förtret, idag hade dock varit helt på sin plats. Jag har ju trots allt inte mer än fem timmars skidträning den här vintern, vilket i och för sig är bra mycket mer än de senaste fem åren.

Varvet inleds med en drygt femhundrameter lång stigning, som togs i full kareta, efter det att pinnen (sportident) stoppats i startanordningen. Den obetänksamma forceringen gjorde att både benmuskler och armmuskler fick en rejäl dusch mjölksyra, som jag sedan hade svårt att bli av med. Varvtider kommer att läggas upp på hemsidan sedan vilka med spänning kommer att analyseras. Det enda kruxet med att få dessa var att den tidigare nämnda encentimeters pinnen skulle stoppas i en liten sändaranordning varje varv. Detta moment var något jag i efterhand borde tränat mer på, för uppskattningsvis gick en halvminut av åktiden åt till att fippla i den.

När loppet slutligen summerats verkade jag ha den snabbaste tiden 30,52. Det säger ju inte så mycket egentligen, eftersom jag inte har något att jämföra med, men snabbast är ju alltid bäst. Sedan kommer ju frågan om jag inte borde varit det och kanske haft mer marginal till tvåan. Mersmak har det i alla fall blivit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...

Det var ju så sant. Jag tänkte ju skriva träningsdagbok det här året, men redan nu har jag glömt skriva i de senaste dagarnas intensiva träning. Längdskidor och cykel och ett corepass inte att förglömma. All träning oerhört påfrestande för höftböjarn...