... är i alla fall jag beredd att göra mycket. Madeleine var på en gymnasieklassåterträff i går kväll. Det är ju förstås spännande att träffa sina gamla klasskamrater och se vilka de blev till slut. Tydligen skulle det bli god uppslutning också och sannolikt sent, så jag lade mig normal tid.

Vaknade först till vid 23-tiden ingen Madeleiene i sängen, vände mig somnade om, vaknade till vi 01, fortfarande ingen Madeleine i sängen, vände mig somnade om. Klockan 02.45 vaknade jag och ringde henne, inget svar. Kort oro innan hon själv ringer tillbaka och undrar om jag kan hämta henne, för hon tänker åka hem. I och för sig bara Lövekulle, men ändå, från att ha sovit i godan ro, till att behöva dra iväg med bilen mitt i natten. Inget vidare förstås, men man gör ju sådant för den man älskar eller hur.

Tyvärr tog denna nattliga utflykt död på träningsambitionerna jag hade för denna morgon, sitter nu med huvudvärk, p g a för lite och för störd nattsömn. Hoppas kaffet får fart på kroppen.

En vilodag idag kan i värsta fall vara ok efter att ha simmat, spinnat och coretränat igår. 

Tack för att ni forfarande läser bloggen. Det var hemskt längesedan jag skrev och jag borde skämmas, men det är rätt hektiskt. Skolan är inne i slutspurten på terminen, samma är det med Hälsostudion, även barnens aktiviteter har den ena avslutningen efter den andra. Det bör med andra ord bli bättre framöver.

Det närmar sig triathlonpremiär med stormsteg, Göteborgs triathlon 7 juni. Det känns spännande att få ett rejält formtest, över alla grenar, löpningen har jag ju testat av på en del tävlingar. Efter tre bedrövelser kom en positiv vändning nu senast på blodomloppet i Göteborg, ca 9,4-9,5 km på 35,57. Egentligen ingen fantomtid, men jämfört med de katastroftider jag sprungit på så långt den här säsongen, ett rejält framsteg. Framförallt fick jag inte den otrevlig genomklappning efter 3-4 km som tidigare, då benkraften tvärdör. Jag tycker ändå det saknas driv, kom på mig själv under loppet, när jag tittade på löparna runt omkring, med att tänka det här är ju inte fort. Samtidigt var jag oförmögen att öka hastigheten. Så i skön förvissning nu om att jag tränar på rätt sätt kan jag ta mig an kommande träningar.

Närmast en morgonsimning i Gerdsken. Kallt? Långt ifrån outhärdligt, i alla fall.

Av en händelse lyssnade Madeleine av sina mobilsvar innan vi påbörjade resan till Jönköping. Det var på vippen att vi åkt dit i onödan för det visade sig att Alingsås IF fått flera sena återbud från aktiva och därmed ställt in. Så nära var vi en resa till Jönköping i onödan.

Lite som matadoren i tjuren Ferdinand, blev jag arg, ledsen och slet mitt hår, för jag ville ju så gärna visa hur modig och tapper jag är, eller nej. Det var faktiskt helt ok att slippa. Det blev en dag vid sommarstugan istället, passade på att simma en dryg tusing med våtdräkt.

Sitter nu och gruvar mig för att ta ut racercykeln och köra några mil. Det ska tydligen regna massor idag och det är inget vidare att cykla i regn, men det är väl bara att bita ihop. Jag har ju det tillgodo till tävlingarna i sommar.

Tänk att ha en så förstående och tröstande dotter. Hon läste ganska snart av sin pappas besvikelse över Varvsprestationen, så lite oroligt undrade hon över fortsättningen på tävlandet. - Pappa du kan väl ställa upp i monsterklassen på triathlon i alla fall. Självklart blir det så även om inte klassen kallas för monster utan master. 

Igår sprang jag Göteborgsvarvet även om det inte var igår jag gjorde det senast. Vid närmare kontroll var det 15 år sedan. Då sprang jag i finskor kostymbyxor slips och skjorta på 1,18, nu blev det 1,28 vilket jag självklart inte är nöjd med. Det är i och för sig bara att acceptera tiden, för den är den den är, men hur den kunde bli svag så är mer bekymrande. Jag fick inte mycket gratis det ska sägas, redan första fem fick jag ligga på rätt tufft för att nå min rikttid, vilket straffade sig lite under andra femman, som också innefattar en kissepaus 19,40-22,07-20.03-21.58. Sammantaget är jämnheten de båda milen god 41.47 och 42.01

Den bistra sanningen är väl att formen inte är bättre, på löpningen. Jag har ju egentligen under våren någorlunda regelbundet bara orkat få ihop ett distanspass i veckan och ett kortare intervallpass löpning. Det räcker ju förstås inte. 

Det finns ju lite positiva saker att ta med sig också framöver. 

Redan på torsdag är det dags för nästa lopp som är 3000m hinder.  

Det blev ett bra test igår i den bemärkelse att det gav viktig information. Tidsmässigt blev det ett bra första varv, med jämn puls på 155-160 under andra varvet steg pulsen något för att ligga på samma nivå det tredje varvet. Det fjärde varvet blev aldrig av, det hade gjort mer skada än nytta. Trots samma puls tappade jag en halvminut på det andra och en halvminut ytterligare på det tredje jämfört med första varvet.

Kraften dog av i framförallt vaderna och den känningen betyder en sak. Dämpningen är slut i skorna. Jag visste att skorna inte var fräscha, men hade tänkt att köpa nya på mässan vid Varvet, men det får bli innan istället.

Sammantaget kan testet ses som framgångsrikt trots att det haverarade, men jag havererar hellre på ett eget test än på tävlingslopp. 

Idag arrangerade vi på hälsostudion Hälsoloppet, med lite erfarenheter från förra året lyckades vi ännu bättre i år. Lite spännande hade det ju varit att se hur jag själv presterat på banan, så det blir nog ett testlopp i morgon. Det är ju snart dags för Göteborgsvarvet, märkligt nog längtar jag efter det, undrar om det är för att få det gjort.

Tidigt på morgonen helt ovetandes om varandras planer, fixade vi den utrustning som krävdes för vårt besök vid sjön. Min bror lastade hela bilen full med fiskegrejor, själv drog jag på mig löparkläderna och snörde på mig löparskor. Någon timme senare stötte vi helt oanat på varandra, lika tillfreds med tillvaron, så när som på att min bror frös lite och jag svettades. Att byta position var dock otänkbart åtminstone för min bror, som inte riktigt förstått tjusningen med att springa runt sjön halv åtta på morgonen, när man kan fiska i den med gott resultat.

Tre gånger passerade jag förbi broderns fiskeplats och tog en liten pratstund vid varje varv. Till den sista passagen utlovade han fisk, vilket han fashinerande nog lyckades hålla. Ni som någon gång har fiskat vet ju hur nyckfullt det är, ibland gör man allt rätt, men det nappar inte ändå, andra gånger gör man allt fel och då nappar det. Under det sista korta besöket vid deras fiskeplats drogs nämligen två sutare upp, inga jättar men väl värda en tidig morgon.