Idag har jag tävlingstränat på ett annorlunda sätt. Det pratas ju om blodsmak i munnen när man tar i riktigt mycket. Den smaken har jag tränat på att ha i munnen idag. Inte så att jag kört massa hård träning, men blodsmak har det varit sedan tidig morgon, då jag drog ut en visdomstand.

Själva blodsmaken har varit lättare att handskas med än värken, jag hoppas genom att sitta uppe rätt länge i kväll nå ett stadie av utmattning, som gör att jag somnar och får några värdefulla timmars sömn.

Efter en helg helt fri från träning var jag tillbaka i träning igen igår och det kändes enormt skönt. I helgen var jag i tanken på väg att ställa in hela säsongen. Jag gick så långt att jag strök över tävlingarna jag tidigare planerat att köra, för jag upplevde att det inte fanns tid att träna. Jag var tvungen att ta fram penna och papper för att skriva ner allt jag har att göra och på något sätt gav avprickningslistan med 35 punkter lite arbetsro.

Jag var i veckan som gick i Vänersborg hos Lars Carlsson och fick lite uppstyrning av muskelträning + utprovade nya ilägg som ska hjälpa till att frigöra energin. Jag har inte hunnit testa av alla övningar än, men jag hittade en grymt svag länk i en av övningarna. Trots att jag bara kört övningen tre gånger tyckte jag att den gav löpningen lite extra skjuts och faktiskt även tidsmässigt ytterligare en pressning av nolhagavarvstiden till 15,26.

Det är längesedan nu som jag fick en första känning av infektion i kroppen i slutet på vecka 13 närmare bestämt. Är det något jag ogillar så är det att ha långdragna infektionskänningar. Då är det bättre att få allt på en gång och packa ner sig i två dagar, än att dras med det i flera veckor. Något olämpligt finns fortfarande i kroppen. Det känns inte som någon förkylning, för jag har ingen snuva eller täppt näsa. Det är inte någon halsinfektion, för jag har inte ont i halsen. Det är ingen feber även om musklerna i kroppen känns lite ömma. Jag har när jag blickar tillbaka vilat några enstaka dagar från fysisk aktivering. Kanske är det läge att vila rejält längre tid och återfå full kraft.

Denna delikata fråga var det någon som hade sprejat på vägen, där jag cyklade med racern. Jag blev rejält överrumplad, för det brukar inte vara den typen av frågor jag grubblar på när jag tränar. Samtidigt var frågan så direkt att det var svårt att inte ta den till sig. Någorlunda snabbt kom jag dock fram till svaret lycklig. Dock stannade inte grubblandet där, för följfrågor fortsatte att bubbla på. Vem hade ställt frågan? Varför ställdes den? Vem var frågan avsedd för? (någon på cykel eller till fots, andra hinner inte läsa den)

Samma visa varenda gång. Löpningen känns så lätt och fin till en början, så även idag på terräng-DM 8 km i Karlsborg. Sakta men säkert smyger sig någon form av låsning på och efter ca tre kilometer är det helkört. Då känns det som att sitta i 90 graders knävinkel mot en vägg i benen, med denna känsla fortgår resten av loppet. Idag stapplade jag in på över 32 minuter på en i och för sig kuperad bana, men ändå.

Jag blir inte klok på detta fenomen, blir Ni?

Ytterligare fakta till er hjälp:

Jag har iläggssulor som stöttar upp den pronation jag har i fotisättningen, gamla nu, så nya kommer att provas ut nästa tisdag.

Fenomenet uppträder inte vid intervallträning i tävlingsfart.

Jag har tränat en hel del mage och ryggstyrka.

Bilderna nedan i och för sig från terräng-DM förra året, men det såg likadant ut idag.

Spann en timme igår med hyggligt tryck, luftade sedan tävlingsskorna ett varv i Nolhaga. Det kändes inte alls som det brukade, först och främst kändes kroppen seg och tung, vilket gjorde att stegen kanske blev längre än vad de brukade, sedan kom tröttheten mer från benen än andningen. Första delen av varvet gick väl skapligt fort, slutdelen av varvet hade jag förmånen att få draghjälp av en annan löpare.

Få är ju de som matchar mig runt Nolhaga och nu klaffade draghjälpen perfekt, ett femton meters försprång hade han min sista kilometer, vare sig mer eller mindre. Jag kom inte ikapp!? Den konstiga tröttheten ett misch masch av ett tidigare kört spinningpass, kolhydratbrist, vätskebrist och lite känning av en förkylning satte stopp. Trots allt detta 15.41 Än bättre upp på måndag kanske då jag ska springa terräng-DM i Karlsborg över 8 km, då är placeringen viktigare än tiden.   

En dag i min smak, full fart från början till slut. Den inleddes med simning 0640-0740 och för att vara ett allmänhetspass, så funkade passet riktigt bra, som mest tre på dubbelbanorna. Jag kände av någon form av träningsvärk i arm-axel-rygg, så det blev mer teknik än fart. Det enda annorlunda jag gjort i träningsväg det senaste, så är det ett längre pass på cykelracern. Låter ju i och för sig märkligt att få en massa träningsvärk i överkroppen när jag cyklar, men det är den nya sittpositionen, som troligtvis kräver det.

Väl hemma från simningen snabb ompackning för en heldag på universeum i Göteborg. Glada positiva barn med stor upptäckarlust hade jag med mig, njöt i fulla drag och samlade energi för kvällen.

Inledde med att städa lite i vårt uteförråd, men efter att ha börjat bära ut grejorna ur förrådet insåg jag att den lilla städningen innan löppasset skulle komma att bli en totalröjning. Det blev en riktigt bra röjning till slut även om den tog några timmar och löpningen ställdes in.

I minnet fanns också den positiva överraskningen, när vinterprylarna plockades ner inför denna säsongen i en nästintill perfektionistisk ordning. Den känslan vill jag ha nästa år igen, så idag ska vinterprylarna fixas till och upp på vinden.

Igår på tävlingen som barnen sprang, hörde jag en, troligtvis inbiten löpare av kläderna att döma fördärva löpframtiden för ett barn. Hon var uppenbart nervös och fick ont i magen efter de första 100 m av de tusen. Gråtandes började hon promenera, pappan var med stöttandes och slutligen kom hon igång igen. Det var efter loppet som dråpslaget kom, pappans inbitne löparkompis undrade hur det hade gått, förstås inte så bra. Löparkompisen: -Det ska göra ont att springa och man ska kämpa.

Inte så pedagogiskt att säga till en åttaåring, eller? Jag springer inte för att det är skönt när det gör ont i alla fall.

Ska det tävlas i tidiga år gäller det att behållningen för barnen blir god. Det må vara vad som helst, kanske blir det våfflan efter tävlingen eller myrstacken med nyvakna myror vi hittade. Bara det blir något annat än hur trötta de var under loppet, så är jag nöjd. Då blir det fler tävlingar och upplevelser, nästa helg ska vi till Karlsborg.