Igår på tävlingen som barnen sprang, hörde jag en, troligtvis inbiten löpare av kläderna att döma fördärva löpframtiden för ett barn. Hon var uppenbart nervös och fick ont i magen efter de första 100 m av de tusen. Gråtandes började hon promenera, pappan var med stöttandes och slutligen kom hon igång igen. Det var efter loppet som dråpslaget kom, pappans inbitne löparkompis undrade hur det hade gått, förstås inte så bra. Löparkompisen: -Det ska göra ont att springa och man ska kämpa.

Inte så pedagogiskt att säga till en åttaåring, eller? Jag springer inte för att det är skönt när det gör ont i alla fall.

Ska det tävlas i tidiga år gäller det att behållningen för barnen blir god. Det må vara vad som helst, kanske blir det våfflan efter tävlingen eller myrstacken med nyvakna myror vi hittade. Bara det blir något annat än hur trötta de var under loppet, så är jag nöjd. Då blir det fler tävlingar och upplevelser, nästa helg ska vi till Karlsborg.