Förra lördagen våndades jag över simpassets utfall och det föll väl ut hyggligt i alla fall. Med större förhoppning åkte jag till träningen idag, betydligt tidigare lyckades jag komma iväg denna morgon. Jag hade egentligen inte klargjort för mig själv hur långt passet det skulle bli eller vad det skulle innehålla. Det slutade i en fallande serie på 1000-800-600-500-400-300-250-200-150 ... här tog träningstiden slut (läsare med högt IQ kanske kan räkna ut hur serien ska fortsätta). Med insim och avsim landade jag nog in över 5000 m, vilket är en dubblering av simlängden från föregående vecka, ändå kändes det inte bra. Tekniken kändes helt okej, men det gick i mitt tycke inte tillräckligt fort, trots orakade ben och tom

mage. Förhoppningsvis har simformen lämnat botten än mer till nästa vecka. 

Under ovanstående något kluriga logiska serie kom jag att tänka på att jag ialla år har simmat träningsserier med någon form av logisk följd, som t ex i serien ovan. Denna intressanta? upptäckt gör att jag till nästa vecka ska simma en helt osammanhängande och ologisk träningsserie. Typ 375 m insim, 225 m crawl-25 m bröstsim 75m ryggsim 150m crawl, 700m crawl,

25 ryggsim, 25 fjärilsim.

Ett par timmar i bassängen gör att huden antar russinform, dessvärre misstänker jag att även magsäcken antar russinform när den försöker klämma ut den lilla del mat som finns kvar sen gårdagen. De senaste simpassen har ett besvärande magknip gjort sig gällande, efter träningen. Ett ytterligare träningsproblem att hitta en lösning till.   

Vistelsen i Karlstad blev mer omskakande än vad jag anat. Inte så att det hände så speciella saker, men utbildningen gav mycket tankar. Tankar som jag tidigare tänkt och haft som "ledstjärnor" ifrågasattes och vissa kände jag inte höll. Jobbigt och omskakande. Det blev lite som diLevas "Vem ska jag tro på? Det kommer att behövas fler långpass för att landa alla tankestrukturer som skakats runt.

Vissa saker är uppenbarligen mer känsliga än andra när det gäller harmoni och balans. Det är svårt att bygga upp den, men lätt att rubba den t ex börsen och toppformen.

Jag har jobbat flitigt på den i Karlstad, ett intervallpass på löpband och två löpdistanspass ute. Det gör att jag vilar löpbenen tills på måndag, för att kunna bygga upp prestationsförmågan.  

Kan löpning förresten gå framåt?  Löpningen springer väl framåt. Jag har de senaste två veckorna klämt in två löpintervaller på måndagar, som då kompletterar tisdagens och fredagens distanspass. Kroppen har svarat jättebra på det trots att det blivit två löppass efter varandra. Löpintervallen nu i måndags blev på löpband och bestod i sex ansträngande fyraminutersintervaller med en återhämtningsminut efter varje intervall.

Gårdagens morgonlöpning blev lite kortare, helt enkelt eftersom jag inte kom iväg, när jag behövde. Väl iväg inledde jag i vanlig takt med riktigt pigga ben för att vara halv sju på morgonen. Jag kände mig till och med så pigg att jag drev upp tempot anmärkningsvärt mycket utan att känna någon större ansträngningsförändring i kroppen mer än lite snabbare andning. Tanken om att lyfta löpningen inför denna triathlonsäsong känns helrätt, så här långt. Det ska bli riktigt kul att kunna pressa under löpningen till sommaren, mer än att hålla sig springande, som det blev många tävlingar i somras. Det är den känslan, som jag vill ha varje gång jag tränar, men för att få den får jag ta vissa tyngre pass, som simningen i lördags.

Idag bär det av till Karlstad på utbildning, ny träningsmiljö är alltid kul. Jag ska försöka hinna med både löppass och kanske spinning på deras gym.

Ibland undrar jag hur saker och ting egentligen fungerar. Visserligen började det ändå tidsmässigt bli dags att byta till vinterdäck, men precis när jag bytt slår vädret om till rejäla plusgrader. Hade jag inte bytt hade vädret varit oförändrat minus?

Aktiemarknaden likadan? Den aktie jag köper som haft en stabil uppgång vänder allt som oftast ner, precis när jag köpt den.

Delegerar jag ansvaret för något, så blir det inte som jag tänkt.

Självklart händer det som händer. Det är väl bara så att de gånger som ovanstående inträffar, väljer jag att uppmärksamma desto mer.

Det fanns utrymme på morgonen idag till ett längre cykelpass ute. Det blev skapligt långt, men kylan tvingade mig in i värmen igen, tidigare än vad jag tänkt. Kroppen i stort var det ingen fara med, men fötterna frös jag duktigt om efter närmare en och en halv timme. Hann med att ta några fina kort på cykelrundan idag. Jättevackert, men jättekallt, åtminstone för mina fötter.

Tekniken är häftig ibland. En hälsning skickas från andra sidan jordklotet, Kambodja, närmare bestämt, ramlar några minuter senare in på min blogg. Tack Mats för hälsningen!

Jag upplever ofta att tålamodet i allmänhet blir sämre och sämre. Det kan vara ett tecken på att stressnivån generellt ligger högre, allt ska gå fortare och fortare. Jättemånga jobbar idag med att utveckla tidseffektivare maskiner, men vissa saker går tyvärr inte att forcera fram, tid till exempel.  Jag kommer fortfarande en skolpjäs i minnet som vår mellanstadieklass spelade upp vid jul för föräldrarna ett år. Den handlade om en nytänkande tomtenissar, som ville förändra julfirandet. Bland annat skulle inte paketen slås in för att spara tid och arbete, tomten skulle ha mustasch istället för skägg, julbjörk istället för julgran med flera tokiga(?) förslag. Jag, i rollen som tomtefar, var skeptisk till förändringarna, men övertalades att genomföra dem. Vilket (faktiskt) resulterade i massor av besvikna barn på julafton, visserligen i pjäsen, men jag tror att vissa saker bara ska vara på ett visst sätt. Väntan på julafton till exempel. Jag föreslog faktiskt lite på skoj för mina barn, när berättade för mig hur mycket de längtade efter julafton, att vi kunde köra julafton i morgon. Det blev ett förfärat nej till svar och jag kan förstå deras reaktion. De hade ju då blivit bestulna på all längtan och uppbyggnad av förväntningar, så visst går det att lära sig att gilla att vänta.Ju längre tid det går mellan det du gör idag för framtiden, desto svårare blir det att se kopplingen och att glädjas åt väntandet. Jag inledde bloggandet i AT med att skriva om min Göteborgsvarvsanmälan. Loppet känns fortfarande väldigt avlägset, men jag kan självklart påverka mitt resultat där, genom den träning jag kör nu. Det vet jag ju med erfarenhet av alla år jag tränat och tävlat, men ändå är det är lika svårt att se kopplingen, eftersom det är så långt mellan nu och loppet. Det är bara att låta tiden ha sin gång och att njuta av att längta efter loppet.

Redan nu våndas jag för min simträning i morgon bitti. Självklart är det jag själv som skapat denna tankeoro och egentligen är den helt obefogad. Det är ju mer än ett halvår tills simformen ska vara på topp, då triahtlon-säsongen drar igång. Simmandet är lite märkligt, så till vida att ju fortare du simmar, desto bättre vattenläge (mindre vattenmotstånd) får du och ju bättre vattenläge du har, desto fortare simmar du. Det innebär att det är en längre väg från simoform till simform än vad det är från t ex cykeloform till cykelform. Cyklingen fungerar ju tvärtom, ju fortare du cyklar desto mer vindmotstånd får du och ju långsammare du cyklar desto mindre vindmotstånd.Det var ett tag sedan (ca tre veckor) nu som jag fick till ett simpass, så det blir med stor sannolikhet sämre vattenläge och sämre fart, även om konditionen är god från löpning och cykling. Det är ju förstås en situation jag själv försatt mig i och självklart upp till mig att ta mig ur den. Inspirerad av ett besök med familjen i Stadsparksbadet i Borås i tisdags började jag fundera på om jag varit hjälpt av en bättre tillgänglighet till simhallen? Ok jag vet att den är öppen ofta, men hur är tillgängligheten i själva bassängen? På kvällstid har ju simklubbarna vanligtvis två banor, två banor är öppna för leksugna besökare. Sedan återstår två banor på vilka alla motionärer får trängas oavsett simförmåga. I och med att man påbjuds simma högertrafik, räcker det i mitt tycke med fyra simmare för att det ska bli besvärligt. Två som simmar långsamt och två som simmar snabbt, men oftast är det ju ännu fler som simmar, vilket gör att jag drar mig för att simma på motionssimstiderna som det är nu.        Det har ju pratats lite om en simhallsutbyggnad till en 50 m bassäng för renodlat motionssimmande och att göra nuvarande 25m bassäng till en lek och hoppbassäng. Det tror jag hade varit lyckosamt, både för lekande simhallsbesökare, motionssimmare och tävlingssimmare. Visst det kostar grymma pengar, dessutom i finanskristider. Jag tror dock att om jag hade kunnat påvisa ett ökat motionssimmande och badande i den utbyggda bassängen och ett faktiskt antal mindre sjukvårdsfall tack vare färre ickemotionerande kommuninvånare. Så skulle det ekonomiskt ändå gå ihop sig, för ickemotionerande sjukvårdsfall kostar om möjligt ännu grymmare pengar.