På söndag är den långa längtan efter triathlontävlande över, då kör jag och min sambo första tävlingen i Svenska Cupen. Det ska bli roligt och jag är säker på att det kommer att gå väldigt  bra, om inte något oförutsett inträffar. Varmt verkar det också bli, men frågan är om vattentemperaturen kan pressa sig över 21 grader, så att simningen blir utan våtdräkt. Det skulle jag vinna ytterligare på jämntemot mina konkurrenter.

I nyaste friskis och svettis tidningen propageras det återigen för att kolhydratladda inför tävlingar längre än 1,5 tim. I och med att kroppen inte har möjlighet att lagra hur mycket kolhydrater som helst låter det ju klokt att försöka maximera kolhydratlagren i kroppen, så att krafterna räcker längre. 

Men det har en mindre trevlig baksida, magproblem! Det har jag också full förståelse för. Gör du en riktig kolhydratladdning ska du ju först tömma kolhydratförråden så mycket som möjligt, för att sedan "proppa" i sig kolhydrater. Denna procedur gör att kroppen är benägen att överkompensera d v s fylla förråden lite mer än vanligt. Ta en liten kort funderare på vad du tror händer med alla kolhydrater som du "proppar" i dig, som inte får plats i förråden. Ja just det. Det bör ju komma ut andra vägen och hur kul är det på en skala från 1-10 under tävlingsdagen. 

Om du nu inte tycker det är något större problem kan du fortsätta med en funderare på hur kroppen påverkas när du toppfyller ditt kolhydratförråd, som vid inlagringen även binder en ansenlig del vätska. Rätt igen? Du blir något/några kilo tyngre, vilket inte direkt ger upphov till några piggelinsymtom i vare sig ben eller armar.

Nu är det möjligen för sent att trimma om kroppen, men min lösning på kolhydratproblemen är följande. Träna lågintensivt 65-70 % av hjärtats maxkapacitet (känns något ansträngande) gärna innan frukost, för att lära kroppen hämta bränsle från fettlagren i så stor utsträckning som möjligt. testa sedan in en sportdryck eller annan snabb energiform, alltså med högt GI-värde, för denna vill jag ha snabbt ut i kroppen. Det jag företrädelsevis dricker under cyklingen i triathlon har jag alltså glädje av under löpningen. Istället för att hämta lagrade kolhydrater, ser jag till att kroppen har tillgång till energi som kan skickas direkt ut i systemet. Enkel och logiskt, eller hur?

Har du sett något plaskande mitt ute på Gersken idag så var det jag, ja vem annars förresten. Jo, sambo Madeleine som simmade sitt första pass där idag också, men hon höll sig mest längs kanten. Gerdsken är perfekt för simträning, lite båttrafik och den lilla som finns är inte motoriserad. Den är dessutom full med små fina badplatser att simma mellan.

Nu när badtemperaturen stigit till helt behagliga 18-19 grader är dessa badplatser fulla med nyfikna barn som ställer alla möjliga frågor. I och med att jag jobbar som lärare är jag van att få den typen av frågor och kan ge pedagogiska svar.   

- Var kommer du ifrån?

- Därifrån (pekar jag) 

- Hur långt har du simmat?

- Några kilometer kanske

- Är det inte jobbigt att simma så långt?

- Nej, det beror på hur fort jag simmar.

- Är det en torrdräkt?

- Nej det är en våtdräkt, så jag blir våt.

- Annars är det väl inte kul att bada.

- Nej det är ju lite det som det går ut på.

- Tycker du det är kallt?

- Nej inte med våtdräkten på mig. 

- Är du en dykare?

- Nej så mycket under vattnet är jag väl inte.

Jag tyckte ju simningen kändes bra idag. Det var långa kraftfulla simtag och jag hade känslan av att det gick fort, men att simma ute det är mycket mer "låt gå" mentalitet över. Det finns inga linor eller linjer i botten som styr upp simriktningen. Det finns ingen klocka att stämma av simhastigheten med varje simmade 50 m.

Jag hoppas få ett positivt simresultat på söndag, men första tävlingen är alltid lite svår. I Göteborg förra året kom jag iväg dåligt i starten och hamnade bakom en simmare som simmade ok. Det gick lätt och fint, men när jag väl kom upp ur vattnet, hade det gått alldeles för långsamt mot den kapacitet som jag senare under säsongen visade mig ha. I år känns simningen mer stabil, betydligt starkare och kraftfullare, vilket gör att jag kommer att simma med lägre armfrekvens. Det har fungerat bra i bassängen, nu återstår det att se hur det blir i öppet vatten.

Igår fick jag kämpa mer än vad jag tänkt mig, lite klantigt så här i efterhand. 10 dryga 800meters intervaller stod på programmet. I iver över att få ett positivt besked från kroppen startade jag de första alldeles för fort. Den förutbestämda vilan räckte inte till att återhämta sig på, så det blev mer kämpande än bra löpintervall. Hela familjen var nere i nolhaga och hejade på och det var nog bra annars hade det kunnat bli färre intervaller.

Det var återigen hållningen i rygg och mage som försvann. Slitna muskler efter måndagens corepass, som under det passet stod emot bra, men igår redan från start blev rejält plågade.

Idag väntar två pass spinning + en kort löpning efter sista passet för att få tillbaka en skön löpkänsla. Premiär blir det idag för den nya klädoutfitten, som vi köpt in på hälsostudion, riktigt sköna och snygga. De har varit efterlängtade, då mina gamla blivit allt mer slitna och nötta.

Sverges schlagerera är för längesedan över. Det är dags att inse att vi inte kan leva på gamla meriter. ESC har förändrats genom alla nya länder som är med, både i sångbidragsform, men även som röstande länder. Musikkulturen är annorlunda i de nya länderna och att beskylla dem för kompisröstning, när det går dåligt är bara lågt. Musikkulturen är helt enkelt olika inte mellan länder utan områden. Den musik som gått hem tidigare, när Sverige har vunnit är passé. Visst många tycker att vårt bidrag som vi röstat fram är helt fantastiskt. Jag minns förra året när The Ark vann och pressen menade på att det var ett nytt helt revolutionerande sound, som skulle ta europa med storm. I mina öron och även vad det visade sig de andra röstberättigade ländernas öron precis som det brukar göra.

Visst är det kul om det skulle gå bra för Sverige, men sluta haussa upp Sverige som favorit om vi inte har något helt annorlunda att komma med. Folk blir ju bara besvikna. Nu räddades ju Charlotte först av den svenska juryn och sedan den europeiska juryn vidare till finalen. Nej, ska Sverige vinna någon mer gång krävs nog att vi får fram något annorlunda, inte traditionell svensk schlager.  

Idag var det tänkt att tävlingshjulen skulle testas in, så att det inte blir några förutsägbara fadäser på tävlingen nästa helg. Det bar sig inte bättre än att båda hjulen fick underkänt. Bakhjulet, gammalt och nött från mina tidiga seniorår verkade till en början ok, men däcket som satt på gav sig på den tredje uppvärmningsrakan, då var jag fortfarande kvar i staden. Ingen pump, ingen extraslang och ingen vän att ringa om skjuts, gjorde att det tänkta testloppet över 4 mil, blev en ”hundpromenad” ledandes min cykel hem. Det blir till att skaffa ett nytt och det känns ju bra inför tävlingen.

Vid hemkomst försökte jag även mer grundligt utröna varifrån ett knäppande ljud som tilltog i intensitet vid högre fart kom. Misstankarna landade på framhjulet, vars däckventil lutade lite, så jag ska prova att klistra om det också och förhoppningsvis hjälper så missljudet försvinner. Det blev inte som tänkt denna dag med träningen och jag klurade  länge under promenaden hem hur den fortsatta träningen skulle läggas upp. Till slut hade jag bestämt mig för ett kortare cykelpass idag och löpintervaller + core imorgon, så jag valde att byta hjul och ge mig iväg. Strategiskt valde jag motvind ut, för att få medvind hem och en skön avslutning i hög fart till inte allt för hög ansträngning. 

De kalla nätterna har gjort ett påtagligt avtryck i vattentemperaturen, idag var det mindre behagligt att gå i sjön Gerdsken. Nu hade jag ingen termometer att verifiera vattentemperaturen med, men det bör vara kring 15 grader. Jag valde därför att simma längs med stranden mellan två badplatser (ca 300m). Den första vändan isade det ganska bra, men andra och tredje gick bättre, både känslan av kyla och simmässigt. Att simma i öppet vatten med våtdräkt är något helt annat än i bassängen, därför känns det skönt att ha kört några sådana simningar innan det ska triathlontävlas. Till tävlingen blir det också min äldre våtdräkt, som sitter tightare. Kroppen fyller inte ut den nya våtdräkten lika bra i år och det är faktiskt positivt, även om det går in mer vatten i dräkten, när jag tränar.   

Jag (typ) utlovade ett nytt försök på 5000m, efter taktikloppet i Helsingborg, som inte på långt när gick så fort som jag hade tänkt. Nu blev det inte på bana, vilket i och för sig kan ses som lite mjäkigt och fegt, när det gäller upp till bevis. Självklart har jag en massa bra bortförklaringsargument för det, men dem ödslar jag ingen tid på här.

Testet blev istället på Hälsoloppsbanans relativt flacka varv, som vid inmätning visat sig vara 4,9 km och inte 5 km, men ok lägg på 20 sek för hundra meter till. Innan frukost, om du inte är en person som räknar två koppar kaffe som frukost, för det drack jag innan. Jag hade också kört mitt ordinarie spinningpass 45 min uthållighet, innan jag gjorde en snabb påklädning av varmare kläder och en kort uppvärmning till själva banan. Sedan iväg som en furie, utan känningar av ryggtrötthet, bara viss matthet i benen, dundrade jag in på knappa 16,40. 

Att det gick fort uppmärksammade även en lärarinnas sexårige son, som jag även är idrottslärare för. Han sa nämligen till sin mamma: -Där är någon som springer fort. Då går det fort sexåringar har ju vanligtvis inte så bra koll på begrepp som fart när det gäller löpning.   

För inte så länge sedan försvann Engla, nu har Nathalie försvunnit. Jag lider verkligen med de anhöriga. Den här gången känns det än mer påtagligt, eftersom det är i Alingsås, där jag bor som hon har försvunnit. Nu ikväll letar de efter henne i Gerdsken, sjön där jag simmar mina träningspass. Det känns lite obehagligt, ska jag våga mig på att simma där, innan hon blivit hittad? Hon kanske ligger i Gerdsken, undrar om jag någonsin skulle kunna simma ute igen, om jag skulle hitta henne på botten. Men hon kan ju å andra sidan fortfarande vara vid liv. Hur det blir med simmandet får jag ta beslut om innan torsdag, då jag i alla fall tänkt simma.