Jag (typ) utlovade ett nytt försök på 5000m, efter taktikloppet i Helsingborg, som inte på långt när gick så fort som jag hade tänkt. Nu blev det inte på bana, vilket i och för sig kan ses som lite mjäkigt och fegt, när det gäller upp till bevis. Självklart har jag en massa bra bortförklaringsargument för det, men dem ödslar jag ingen tid på här.

Testet blev istället på Hälsoloppsbanans relativt flacka varv, som vid inmätning visat sig vara 4,9 km och inte 5 km, men ok lägg på 20 sek för hundra meter till. Innan frukost, om du inte är en person som räknar två koppar kaffe som frukost, för det drack jag innan. Jag hade också kört mitt ordinarie spinningpass 45 min uthållighet, innan jag gjorde en snabb påklädning av varmare kläder och en kort uppvärmning till själva banan. Sedan iväg som en furie, utan känningar av ryggtrötthet, bara viss matthet i benen, dundrade jag in på knappa 16,40. 

Att det gick fort uppmärksammade även en lärarinnas sexårige son, som jag även är idrottslärare för. Han sa nämligen till sin mamma: -Där är någon som springer fort. Då går det fort sexåringar har ju vanligtvis inte så bra koll på begrepp som fart när det gäller löpning.