På söndag är den långa längtan efter triathlontävlande över, då kör jag och min sambo första tävlingen i Svenska Cupen. Det ska bli roligt och jag är säker på att det kommer att gå väldigt  bra, om inte något oförutsett inträffar. Varmt verkar det också bli, men frågan är om vattentemperaturen kan pressa sig över 21 grader, så att simningen blir utan våtdräkt. Det skulle jag vinna ytterligare på jämntemot mina konkurrenter.

I nyaste friskis och svettis tidningen propageras det återigen för att kolhydratladda inför tävlingar längre än 1,5 tim. I och med att kroppen inte har möjlighet att lagra hur mycket kolhydrater som helst låter det ju klokt att försöka maximera kolhydratlagren i kroppen, så att krafterna räcker längre. 

Men det har en mindre trevlig baksida, magproblem! Det har jag också full förståelse för. Gör du en riktig kolhydratladdning ska du ju först tömma kolhydratförråden så mycket som möjligt, för att sedan "proppa" i sig kolhydrater. Denna procedur gör att kroppen är benägen att överkompensera d v s fylla förråden lite mer än vanligt. Ta en liten kort funderare på vad du tror händer med alla kolhydrater som du "proppar" i dig, som inte får plats i förråden. Ja just det. Det bör ju komma ut andra vägen och hur kul är det på en skala från 1-10 under tävlingsdagen. 

Om du nu inte tycker det är något större problem kan du fortsätta med en funderare på hur kroppen påverkas när du toppfyller ditt kolhydratförråd, som vid inlagringen även binder en ansenlig del vätska. Rätt igen? Du blir något/några kilo tyngre, vilket inte direkt ger upphov till några piggelinsymtom i vare sig ben eller armar.

Nu är det möjligen för sent att trimma om kroppen, men min lösning på kolhydratproblemen är följande. Träna lågintensivt 65-70 % av hjärtats maxkapacitet (känns något ansträngande) gärna innan frukost, för att lära kroppen hämta bränsle från fettlagren i så stor utsträckning som möjligt. testa sedan in en sportdryck eller annan snabb energiform, alltså med högt GI-värde, för denna vill jag ha snabbt ut i kroppen. Det jag företrädelsevis dricker under cyklingen i triathlon har jag alltså glädje av under löpningen. Istället för att hämta lagrade kolhydrater, ser jag till att kroppen har tillgång till energi som kan skickas direkt ut i systemet. Enkel och logiskt, eller hur?