Som triathlet är det bra att lägga grunden på löparbana och i simbassäng. Varje liten teknisk brist i dessa grenar blir extremt och obarmhärtigt påminda varje gång jag bevistar dessa faciliteter. Igår i bassängen tog det ett par tusen meter för att korrigera upp simningen ute med våtdräkt i torsdags. Idag fick jag en uppsträckning av tekniken på löparbanan, delvis fördärvades löpningen av hård vind, med på ena långsidan och mot på andra. Detta var i och för sig första passet på bana sedan förra sommaren, men ack så välbehövligt att åter få känna vad jag behöver jobba mer med.  

Göteborgsvarvet verkar vara motionsloppens motionslopp för de som har den minsta löpambition. Alla dessa människor med minsta löpambition undrar ju förstås om jag ska springa, men nej tack.

Det känns lite märkligt att försöka bortförklara min frånvaro från loppet år från år, för dem det självklara i att jag förstås borde springa som är så duktig. Nu är det ju inte så att jag inte har sprungit, jag har väl tre kanske fyra lopp på min gedigna meritlista över genomförda lopp, med en toppnotering på lite dryga 1,16 och ett lopp under 1,20 i finskor finbyxor skjorta och slips som heller inte går av för hackor.

Nej det är folk"festen" jag skyr, så mycket nervösa löpare samlade på ett och samma ställe, alla 35000 med i princip samma "problem" att lösa d v s parkeringsplats för bilen, nummerlapp, toalett, uppvärmningsplats, startplats och löpväg. Det är klart det blir kaos, eller för mig blir det så. När så allt ovanstående är löst och det är dags för startskottet, då är all energi slut, när den som bäst behövs. Jag springer hellre mindre lopp, där jag kan fokusera mer på loppet än allt runt omkring.

I år hade jag Alingsås IF:s seriematch i Helsingborg att "skylla" på dessutom. Till i år hade vi gått upp i näst högsta serien, vilket innebar att konkurrensen i de olika friidrottsgrenarna var hårdare, dock överträffade många alingsåsare sig själva i mötena med konkurrenterna. Ett flertal sexpoängare kammades hem d v s alingsåsaren hade bästa resultatet bland de sex deltagande klubbarna. Till slut blev det en tredjeplats bara fem poäng från riksfinalen (jämför hockeyns och handbollens SM-slutspel). F

Mitt lopp blev tyvärr ett taktiklopp med lusigt lågt tempo, mycket beroende på en elakartad vind som gjorde bortre långsidan till en smärre prövning varje gång den skulle passeras (12 gånger under 5000m), ingen ville därför ligga först. Av någon anledning hamnade jag där trots att de andra löparna besatt långt bättre kapacitet, första kilometern passerades efter 3,38, när vi sedan vände upp mot vinden klev jag helt enkelt ut åt sidan för att tvinga fram någon annan. Han som till slut tog positionen hade än mindre lust att dra, så andra kilometern gick upp mot fyra minuter. Därmed var alla möjligheter att få till en bra tid borta. När det sedan växlades fart med kilometern kvar var jag hjälplös, fartlöpare har jag aldrig varit och kommer sannolikt inte att bli heller. Sluttiden 18,07 är därför inte mycket att säga om. Jag får helt enkelt köra ett eget testlopp på Mjörnvallen, där jag slipper dra fram bättre löpare till bra tider.