Ibland ändrar jag min träningsplanering i hopp och tro om att det kan bli ännu bättre. Visst är förhandlandet ett vågspel, ibland kanske det hade varit bättre att köra som jag tänkt från början, ibland blir det bättre och ibland kanske det inte spelar någon roll alls. Jag försöker i alla fall ha något förnuftigt att ta till försvar när jag ändrar och när det sedan är ändrat, intala mig själv att det val jag gjorde var rätt utifrån rådande omständigheter när valet gjordes. Ångra något, d v s backa tillbaka och göra om går ju ändå inte.

Idag förhandlade jag bort två varv löpning runt bergen (knappa 3 km) och förhandlade istället till mig två hårda cykelintervaller á 7-8 min. Tidsmässigt förlorade jag 10 min i ren träningstid, men vann förhoppningsvis tid på mina triathlontävlingar till sommaren. Det förnuftiga resonemanget jag tog till försvar var att löpintervaller har jag kört gott om, där borde jag köra mer distans istället. Cykel är det tvärtom med, mycket distans och lite intervall. Jag prioriterade därför cykelintervallerna och klämde bara ett varv runt bergen med riktigt bra drag under skorna, faktiskt under 9,30, dock långt från min rekordnotering på 8,30. Men det är från snart preskriberad tid, okej, okej preskriberad tid 18 år sedan, närmare bestämt. 

Sedan finns ju förstås det fina begreppet OM. Om jag t ex inte hade kört cykelintervallerna, ätit frukost, haft tävlingsskorna och lite draghjälp, tagit av överdragsjackan, ja ni förstår. Hade det inte varit för alla dessa om hade  det varit 8,27.