Skönt att veta att det blir lite rejäl träning till helgen i alla fall. Det känns som det blir lite spridda träningsskurar fram tills dess. Simmade i och för sig ett pass igår med rejäl mersmak, tror jag. Tisdagmorgon är en tid när fler simmar samtidigt. Det innebär att det gäller att vara snabb med att komma i bassängen, för att om möjligt avskräcka några i mitt tycke ofartsimmare att simma på fartbanan. Jag "hann" därför inte sätta igång simklockorna, som jag använder flitigt annars för att hålla starttider och kolla simfart. Jag fick därför lita till känslan att det gick fort utan att få det bekräftat och som sagt kändes det fort.

Övervunnen rädsla eller bara tillfälligt menalt avstängt signalsystem. Idag var det dags för hopputmaningen med eleverna från 5:an i simhallen. En del ganska orädda, andra tämligen skakiga, ställde vi oss på femmans avsats. Självklart helt frivilligt och självklart hade det inget med betyg att göra.

En ren och skär utmaning, en möjlighet att bevisa för sig själv att klara en tuff situation. Jag känner starkt obehag av höjder och hade duktigt förhöjd puls, men hoppa hade jag bestämt mig för att göra, så självklart blev det ett hopp. Det var säkert ingen vacker syn, men jag gjorde det och det kan ingen ta ifrån mig.

Visst blev det en timme och inte vilken timme som helst. En härlig löptimme med snöpulsning utan ryggkänningar och löpspår att titta på. Det är stor skillnad mellan mina löpspår nu och för tre veckor sedan, men smakar det så kostar det. Ryggens muskler har fått ta mycket och har protesterat flitigt i form av molande värk, men det får det vara värt. Nu handlar det bara om att jobba upp den outnyttjade resursen i form av benmuskler som legat i träda förmodligen sedan mina juniorår och det, det är länge det. Löpningen igår kändes kraftfull, men det saknas speed.  

Igår satt familjen bänkad som vanligt framför tv:n när melodifestivalen visades. Två låtar så här långt från festivalen har jag tyckt varit riktigt bra. De har skickats hem direkt, inte ens gått vidare, ok jag är inte den som röstar järnet med telefonen, så jag får väl skylla mig själv. Däremot tror jag vi såg vinnaren av hela festivalen igår EMD.

Jag har haft svårt för Petras skämt de två tidigare programmen, men igår skrattade jag högt flera gånger. Skillnaden, igår hade jag druckit ett par glas vin. Det var det som behövdes, för att den emellanåt låga humorn skulle gå hem. Ja, ja, vi får se om det blir vin nästa helg också.

Nu ska det springas, i bästa fall en timme.

Vad ska jag säga, hela ryggen är i upplösningstillstånd, massor av spänningar verkar ge med sig, muskler som inte jobbat på länge får jobba. Det stramar, drar och värker om vartannat, men någonstans känns det faktiskt bra också. Jag har faktiskt varit på mattan varje dag sen i fredags och jag känner i vissa rörelser att jag rör mig annorlunda.

Nu har jag inte superkoll på min träning i någon träningsdagbok, men jag vet att det har rasslat iväg bra många dagar sedan jag sprang sist igen. Sedan sist har jag också varit hos osteopaten och fått ett övningsprgram, för svaga muskler som jag kört intensivt och legat på spikmatta. Löpningen kändes inte alls som förr, visst var förutsättningarna för löppasset på bandet inte lysande, men det kändes som att börja om från början med löpningen. Det känns därför ganska bra att det fortfarande bara är februari och långt kvar till tävlingsstart. När väl säsongen ska dra igång tror jag att ryggen är i bättre balans än någonsin.  

Stort tack och heder åt min pappa, som stod för denna brandkårsutryckning i lördags. Anledningen, en klassisk innerskida för att prata slalomspråk. Jag var på väg till vår sommarstuga med barnen för lite korvgrillning. Vår framfartsväg är sista biten en aning knixig, med lite luriga stenar, som i tur och ordning blivit uppkallade efter oförsiktiga kompisar. Vid ett ställe ska  en jordkällare och riktigt tight, samtidigt som vägen lutar från. Det är viktigt att komma nära annars kör man på Fredriks sten.

Inte ont anande tar jag bra höjd mot jordkällaren, men kanar på en förrädisk isfläck gömd under snön, vilket gör att jag kanar ner en halvmeter med bilen. Ni som har kört där vet att det är tillräckligt mycket för att du plötsligt har stora bekymmer. Ett par lönlösa försök senare var det dags att ringa efter hjälp. I vanlig ordning måste jag säga, kommer min pappa till undsättning, tjugo minuter efter påringning är han på plats och knuffar bilen på rätt spår igen.

Självklart blir han medbjuden över sjön på korvgrillning som tack för räddningsinsatsen.  

Jag får nog säga att jag blev lite besviken när jag öppnade paketet med spikmattan, för jag såg riktiga spikar för min inre syn, när jag betällde den. Nu visade det sig bara vara små plastknappar med små taggar på. Inte alls så macho, men det gjorde i alla fall lite skönont när jag lade mig på dem. Tyvärr så vaknade jag nu i morse av samma ryggvärk som plågat mig de senaste veckorna. Det står i handledningen till mattan att den löser upp spänningar och emotionella blockeringar. Det verkar det ju som jag har gott om så det är väl bara att härda ut dem och tro att det blir bättre sedan.

Madeleine ville inte vara sämre hon, så hon provade också mattan igår. Knappt hade hon hunnit lägga sig på mattan förrän hon somnade, det var tydligen inte så ovanligt, men ganska kul. 

Nu har jag fått i mig en kopp kaffe och ska väl försöka mig på att simma trots den värkande ryggen.

Nej, knappast. Faktum är att jag känner mig mer stressad nu under lovet än innan, men det är ju för att under lovet tänker jag mig hinna med mer än vad som kanske är rimligt.

Det jag i alla fall hunnit med är att simma en lagkapp på simklubbens klubbmästerskap. En halvt om halvt lekfull lagkapp, det var ju lite allvar också, där vår familj bildade ett lag över 4 x 25 m. Det var riktigt kul att tävla tillsammans 1.38 blev vårt lag tvåa på.

Jag har fått svar på mina borreliaprover som var negativa, alltså ingen borrelia, så vad var det då????? Hur som helst har jag inte känt något nämnvärt från bröstryggen.

Jag har varit hos en osteopat, som med några snabba blickar scannade av kroppen, innan jag fick göra en styrkeövning. Gissa om han hittade en svag länk. När jag skulle spänna de musklerna hände först ingenting, sedan lite, slutligen lyckades jag med hans hjälp få en motverkande muskel att slappna av så att rätt muskel kunde arbeta. Det var den verkligen inte van vid, ordinationen är 10-15 knälyft/dag till en början helt utan motstånd. Det räcker gott med de andra musklerna som håller emot.

Han gav mig också ett tips om hur jag kan springa kortare väg nästa tävling, utan att det för den skull är fusk! Hur det ska gå till får ni fundera på ett tag?