Kan det vara så att det finns fler än Johan som vill jämföra sin form med mig?

Nolhagavarvet, så som jag valt att springa det. Jag startar oftast vid sävevägsbron, fortsätter längs med ån, förbi vaktmästarbostäderna, fram till Nolhagaskolan, här viker jag upp på cykelvägen parallellt med sidenvägen. Denna springer jag på tills jag svänger upp på stigen på bortre sidan av nolhagaberg, följer den över klämmavägen, förbi tallhyddan och reningsverket, närmast ån hela vägen upp till sävevägsbron igen.

Nu är det bara ut och testa! Men kom ihåg att utgå från din egen nivå, första utmaningen kan ju faktiskt handla om att hålla sig springande hela varvet runt.

Pencillinkuren är avslutad och det ryggonda hoppas jag också är ett avslutat kapitel. I morse vaknade jag utan värk, mer muskelstelhet, liknande träningsvärk och det är helt i sin ordning. Jag sprang nämligen ett timmeslångt löppass i bra tempo och det var ju två veckor sedan jag sprang sist, så lite känningar borde det ju bli. Dum/ivrig som jag var på att känna hur formen var blev det två varv i Nolhaga med klockan igång 17,05 på första och 16,50 på andra. Riktigt bra med tanke på omständigheterna, tilläggas kan ju också att det låg ett par centimeter snö, att jag sprang i mina vintercykelbyxor (stela), att jag inte ätit någon frukost och hade klätt mig lite för varmt. Bara spekulationer och mycket om, upp till bevis när förhållandena är bättre.

En del godbitar på träningsfronten idag och en del mindre goda (svartingarna i gott och blandat påsen). Det goda var att jag fick testat in ett par glasögon med gummimuff, som faktiskt verkade fungera. Jag har i alla år haft små hårdplastglasögon, de få gånger jag har testat gummiglasögon, så har de läckt in vatten. Jag fick simmat lite riktiga längder, visserligen med paddlar och dolme, men det sköna drivet fanns kvar. Kvar fanns dessvärre också det ryggonda, sedan nattens senare och morgonens tidigare timmar. Speciellt påtaglig blev bröstryggen, i crawlvridningarna, allt som allt hann jag med ca 800 m, innan jag lackade ur.

Spinningpasset på eftermiddagen gick mycket bättre, inga känningar i ryggen alls faktiskt. 

Nu när pencillinkuren är uppäten och det ryggonda fortfarande finns kvar, så är min nya teori att det är diskbråck. Något måste jag ju komma på! Det nya som ska testas är spikmattan. Jo, nu är det färdigfunderat, så den är beställd och kommer förhoppningsvis i nästa vecka.  

Lätt fysisk aktivitet, passade på att simma några längder idag, för att känna lite hur det är med rygginfektionen. Det kändes faktiskt helt ok, lite rossligt förstås eftersom jag inte kört någon vidare träning på över en vecka. Nu återstår det att se hur uppvaknandet blir imorgon, senaste tiden med undantag för idag har jag vaknat med påtaglig värk och mer eller mindre fått välta mig ur sängen. Minsta belastning på ryggmusklerna har varit plågsam, men efter att jag varit uppe någon timme har det släppt.

Förhoppningsvis kan jag trampa igång även på spinningen i morgon. 

Den tänkta träningshelgen i Stockholm blev under rådande omständigheter riktigt bra. När jag bokade mig conventets olika pass hade jag en tanke om att köra ett tiotal spinningpass, nu blev det bara ett pass, där jag i princip bara satt på cykeln och trampade med. Pulsen gick inte över 100 slag/min någon gång. Däremot bosatte jag mig i föreläsningssalen, där jag lyssnade in alla tänkbara träningsråd, kostråd och andra må bra råd. Laddad till tusen ska jag nu försöka få in dessa i mitt liv. Inledningsvis blir det att feng shuia huset, som på i princip allt var motsatt det feng shuiska energigivande.