Jag skrev för ett tag sedan om bäst före datumets problematik. Familjen fick en ost på jul, vars bäst före datum inte hade gått ut. Säkert en riktigt fin och dyr ost. Men det gick inte ens att smaka på den, för lukten var så motbjudande att vi fick kväljningar alltihop. Den fick faktiskt utan pardon gå i bingen. Kanske begrep vi oss inte på riktigt fin ost eller så var den faktiskt rutten, vem vet?

Ruttet var passet i simbassängen långt ifrån idag. Jag fick/tog en egen bana, som jag inte behövde dela med någon under hela mitt pass, trots en del blängande blickar. Men jag tror ändå att det är faktiskt är lugnare så, än att ha mig slalomsimmandes mellan sig på delade banor. Jag simmar ju trots allt dubbelt så fort som de flesta andra motionssimmarna. Landade in 3500-4000m innan magen knorrade för mycket och det var dags att gå upp. Vaderna verkar ha haft fullt upp sista tiden för de protesterade genom att kramplåsa sig, många gånger mot slutet av passet. Vila beordrad, åtminstone till imorgon bitti.  

Det blev inga vackra vyer idag att blogga ut idag, men väl källarförrådet. I 90 min satt jag och tittade in i hyllsektionen, inte var den vacker, men cyklingen kändes effektiv. Det är det som räknas framåt sommaren.  

Jag fick simmat mina 5000m +  och hoppat från treans svikt två gånger, som jag bestämt mig för. Simningen blev tyvärr inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag hade känningar i framsidan av axeln, större delen av passet. Det blev därför mer tekniksimmande än längddunkande. Det har jag säkert igen framöver. Genom att jag hjälper en triathletkollega med simteknik, blir det att jag rannsakar min egen teknik, som har sina brister. Det ska gudarna veta, fast sånt vet de förstås redan.

Vad de däremot inte vet är hur mitt cyklande blir i morgon, för det vet jag inte ens själv. Vad jag vet av erfarenhet är att jag måste ha bestämt mig innan imorgon för att det ska bli av. På morgonen är kroppens vilja stark och undviker gärna det bryska uppvaknandet av väckarklockan i det beckmörka, kalla sovrummet.  Guldstunden som primärt lockar iväg kroppen över det kalla golvet, genom mörkret till ljuset och värmen är datorn med en rejäl kopp kaffe.    

Ja det är bara att tacka och bocka. Den fina morgonlöpningen fick en besk eftersmak framåt eftermiddagen då en migränattack överrumplade mig. Jag visste ju att jag hade dragit på mig en betydande vätskeförlust under löpningen, kompenserade jag den efter löpningen, nej! Då får jag med all rätt skylla mig själv. Märkligt nog kände jag ingen påtaglig törstighet, vilket gjorde att jag nonchalant struntade i att dricka. Det kom att stå mig dyrt i dubbel bemärkelse

Vi brukar ofta skoja om att vi bastar en annan dag, när det kommer på tal att åka till stugan där bastun finns. Idag var det en sådan där annan dag, bastudags med andra ord. Migränen kanske hade gått över i ren förskräckelse över att doppats i isvaken, men den kunde ju också blivit riktigt aggressiv av den behandlingen så jag valde att avstå. Jag fick i alla fall servat resterande del familjen med ett stort hål i isen och en varm skön bastu att värma sig i. Det tog hårt på krafterna, när de värmde upp sig låg jag istället plågad av huvudvärken lutad mot en stubbe och tyckte synd om mig själv.

Det krävs, som ni som badat isvak själva vet både mod och beslutsamhet, kanske ett visst mått av dåraktighet också. Familjen i övrigt visade prov på allt och var i vattnet inte mindre än tre gånger. Jag ville på något sätt ta revansch på mig själv efter denna fadäs med migränen, så jag lovade barnen att hoppa från treans svikt imorgon. Höjdrädd som jag blivit krävs det nog samma ingredienser som för isvaksbadandet mod, beslutsamhet och ett visst mått av dåraktighet. Detta försöker jag nu mana fram, för ett lyckat genomförande i morgon. Vi försöker lära barnen att det som lovas det ska hållas. Det vore ju därför synd o skam och synnerligen opedagogiskt att fega ur.

Innan detta ”dödsföraktade” hopp hoppas jag ha simmat minst 5000m, till största delen arm, då benen säkerligen är lite matta efter dagens löppass. Det vart ju mersmak efter tisdagen fina armserie.

Energi fanns det gott om, sedan gårdagens frossande. Tre varv runt Nolhaga blev fyra, bara för det kändes skönt att bränna av energin från frossandet igår. Mp3:n var med för att motivera och driva på idag, men den stod bara ut i ett varv. Tacknämligt nog går det att springa minst lika bra ändå. Jag tyckte faktiskt kroppskontrollen fungerade bättre utan musik. Stegen och andningen hörs ju inte när musiken dunkar på, som värst.

Varv efter varv, kilometer efter kilometer, meter efter meter, trissade jag upp tempot. 19.10 blev 18.55, som blev 18.33, som blev 18.08. Fortfarande långt ifrån Göteborgsvarvsfart, då jag tänkt hinna med ytterligare ett varv på nästan samma tid. Det kändes inte möjligt idag, men när det väl är dags vet jag att jag kan.

Egentligen inte oväntat, sett i efterhand fick jag utmattningskramp i höftböjarna. Varken tur eller otur, helt enkelt konsekvensen av att inte ha kört en viss styrkemaskin på ett tag. Den behöver jag definitivt lägga med i träningsplanen inför nästa säsong. 

En del säger att de älskar när det blir vinter, jag förstår dem inte.

Det blir kallt, det blir klädlager på klädlager, det blir varmt, det blir svett, det blir massa tvätt.  

Det blir det blir is, det blir halt, det blir benbrott.

Sitter nu och laddar för ett kallt löppass på såphala gator. Det är ju förstås självvalt jag kan träna inne på löpband, men hur kul är det att springa distans på löpband? Målet är att så snabbt som möjligt komma ner till Nolhagas grusbelagda cykelvägar, för att om möjligt behålla löpdrivet jag haft de senaste passen. 

Det är ju också möjligt att avstå löpträningen helt, men jag överåt kalorier igår igen(!), som behöver förbrännas. Min mamma, hade i vanlig ordning laddat upp med alldeles för mycket god mat.  

Det blir inget Sylvesterlopp i år så tävlingssäsongen är avslutad. Många nämnvärda prestationer har jag samlat på mig under året, mestadels tävlingar förstås. Jag hade ju som mål att bli ett snäpp bättre och vinna svenska cupen. Den tydliga delen av målet lyckades jag med. Det mer luddiga målet att bli bättre hmmm... placeringsmässigt lyckades jag, tidsmässigt låg tävlingarna som var på samma banor som förra året på i stort sett identiska tider. Det blir till att ha kvar målet till nästa år. Jag har lite nya idéer för hur jag ska lyckas. De kommer i nästa blogginlägg. Ambitionen fanns att springa mer tävlingar innan och efter triathlonsäsongen, men motivationen saknades.

Terräng-DM 8 km: Blev trea efter en inledningsvis härlig kraftfull löpning, som tyvärr mattades betänkligt, när inte coremusklerna orkade hålla emot. Kämpatakterna satt dock i och jag kunde hålla undan för fyran hela vägen in i mål.

Seriematch 5000m: Banlopp där placeringar är viktigare än tiden. Tiden vart inget vidare, inte placeringen heller. Allmänt trög löpning, låsningen i bröstryggen slog till och tog död på det roliga efter halva loppet.

Hallstahammars triathlon (olympisk distans 1500-40-10): Olidligt varmt var det, den första tävlingen för säsongen. Masterklassen startade själva, vilket gjorde simningen till en vanlig träningsrunda i sjön d v s ensam. En snabbsimmare drog iväg, sedan var det jag, sedan klungan. En ganska knixig cykelbana, sex och ett halvt varv, som gick riktigt bra. Tappade i vanlig ordning tid, men inte så mycket som jag brukar, vilket gjorde att löpningen kunde springas med marginal till total värmekollaps. En stabil andraplats i mål.Furulundstriaden (sprint 750-20-5): Lika ruggigt varmt som i Hallstahammar, nu bara hälften så långt. Simmade sämre, cyklade jämnt, sprang bättre. I mål som tvåa på tre sekunder sämre tid än förra året. Ganska  slätstruken känsla just nu till tävlingen.   Göteborgs Triathlon (olympisk distans 1500-40-10): Simstarten grötig i vanlig ordning i Göteborg då alldeles för många startar samtidigt, gjorde att jag hamnade långt bak i förhållande till min kapacitet. Kanske hade jag igen det under cyklingen, som gick helt ok. En skaplig löpning, där jag sakta men säkert plockade tid på framförvarande M 35:or. Vid sista vändpunkt med 1,25 km kvar var jag ikapp en av dem, sprang förbi ganska direkt och började successivt öka tempot, men han vägrade släppa. Inne på upploppsrakan stormade vi förbi dåvarande trea i loppet, som inte ont anande sprang mot vad han trodde en säker tredjeplats. Jag hade hela tiden kommandot och vägrade släppa det, grymt skön känsla efter målgång. I mål skulle det visa sig att jag pressat min tid från föregående år med ynka tre sekunder. Tre sekunder som faktiskt var skillnaden mellan pallplatsen och en femteplats detta år.Säter triathlon (sprintmästerskap 750-20-5): Riktigt taggad tog jag täten iväg på simningen och höll den det första av två varv. Andra varvet betydligt tröttare, men hängde ändå med så pass att jag kom iväg på cykeln med Michael Thorén. Vi turades om i totalledning och att ligga där framme under större delen av cyklingen efter ledarmotorcykeln var verkligen inspirerande. Löpningen gick skapligt bra, men jag saknade fortfarande den riktiga speeden. En säker seger i M35 klassen, lite tunt motstånd kan tyckas, men segern kändes riktigt bra. Faktiskt första mästerskapsguldet sedan junioråldern, att Madeleine samtidigt vann D 35 gjorde inte familjelyckan sämre direkt. Örserums triathlon (olympisk distans 1500-40-10): Inte speciellt taggad, mer måstekänsla i kroppen. Simmade i täten av det 70 pers stora startfältet, häftigt i sig, men det gick inte så fort, så jag fick inte mycket att gå på ut på cyklingen, som blev stressad och krampaktig. Tappade mer än brukligt, men hade ändå hygglig kontroll på M35orna ut på löpningen och kunde utan att förta mig, ta mig i mål som tvåa.Horla triathlon (450-28-7,5): Hemmatävling, så gott som. Simmade bra och hängde med elitgruppen, tyvärr lyckades jag inte komma med i förstaklunganpå cykeln, i och för sig kanske lika bra. En stund senare kom två nya cyklister ikapp som jag åkte med på rulle bakom ett bra tag, ända tills jag fick dåligt samvete, då drog jag en stund sedan tappade jag dem. Fullkomligt tanklöst cyklat! Sista kilometrarna kom en större klunga ikapp, som jag valde att rulla med i för att hämta kraft till löpningen. Det föll väl ut och jag kände till och med stark hela vägen upp för ekebacken och det vill inte säga lite. Hade äntligen lite bra driv i löpningen.Hällsnäs Aquathlon 3 x (100m sim +750 m löp): En himla kul tävling, främst för att jag slapp cykla, men också för att det gick riktigt bra. Nu hade jag äntligen riktigt bra driv på löpbanan som snirklade sig runt inne på Hällsnäsområdet, efter en tuff kamp med Martin Flinta fick jag till slut se mig besegrad av honom som trea, men det var verkligen kul att pressa honom till mållinjen. Kvällen förlöpte i hällregn, som kylde ordentligt, framförallt inför simstarten, fick en riktig ångestattack på startlinjen. Desto skönare var det att komma in och äta en fenomenalt fin buffé som ingick i startavgiften. Stockholm Triathlon mästerskap olympisk distans (1500-40-10): Mitt inne i Stockholm kördes tävlingen, riktigt häftigt att cykla fram på avstängda gator mitt i staden, lite svårt ibland att få koll på vart jag skulle. Sammantaget gick själva loppet hyggligt, blev trea till slut men upplevelsen var större än resultatet. Jag kommer igen nästa år igen, då är det mästerskap igen och då hoppas jag det är tvärtom. Getinge triathlon (400-20-5): I säsongens elfte timme slängde jag mig in i ytterligare en tävling, mycket för att dottern skulle vara med i barnklassen. Jag hittade inget bra svar på varför inte jag skulle vara med, så det blev ytterligare en triathlonstart denna sommar. Ovanligt nog så var det på cykelmomentet som jag tidsmässigt drog ifrån konkurrenterna. Det var skönt att faktiskt få komma först i mål även om det nu bara var motionstävling.

Antensimning 10 km: I år var det dags igen rakt över sjön från finnviken till slottsviken i Gräfsnäs. Ingen tävling men väl en rejäl prestation. Denna gång mer förberedd på vad som väntade, alltså mer dricka och mat med i följebåten. Det tillsammans med bättre vindar gjorde att jag kapade tiden från första simningen med ca 20 min.

Var rejält mätt på tävlande i mitten och efter säsongen. Många tävlingar blev det så här i efterhand, något att fundera på till nästa år. Jag återkommer med träningsplan och tävlingsplan inför 2009 i det närmaste.

Idag skulle cykeltrainern testköras, så med lite spänd förväntan klev jag på den upphängda mtbcykeln och trampade igång. Det kändes faktiskt över förväntan, väldigt likt cyklingen ute. Det enda jag kan beklaga mig över var det oväsen som uppstod när cykelhjulet drev rullen. Det oväsendet tog jag udden av med välljud från stereon.

Nu blir det en skogspromenad med familjen, innan det blir julmiddag hos min mamma.