Jag har funderat lite på när gränsen är nådd, när det liksom räcker. Det finns ju de tillfällen när inte det finns någon given tidsgräns eller mängdgräns, utan när det handlar om subjektiva gränser.

Till exempel när det blir för kallt, som igår då avbröt jag cyklandet innan tidsgränsen var nådd för jag frös om fötterna. Jag måste ju rimligen gått över någon obehaglighetsgräns, som klickar till i huvudet, som tar beslut om att nu räcker det. -Jag åker hem! Väl hemma fick jag ta det plågsamma sprängande återflödet av blod till tårna. Det hade jag gärna sluppit, frågan är när jag skulle avbrutit och åkt hem då?

I lördags gick jag över samma gräns när jag simmade. Det klickade till i huvudet, men beslutet om att nu räcker det kom aldrig. Beslutet förhalades och jag lyckades vara kvar i bassängen 1 tim till, helt utan plågsamt efterspel.

Nu är vi framme vid den intressantaste frågeställningen jag grubblat på. Hur vet jag när jag ska förhala beslutet om att avbryta för att signalen har klickat till och när ska jag lyssna på signalen för att slippa obehagliga efterräkningar?

Ett exempel till för att tydliggöra detta ytterligare. Löpning, signalen klickar till för det känns att det skaver på hälen, samtidigt som alla planerade intervaller inte är körda . Hur många till kan jag springa med skav på hälen innan det blir såpass stor blåsa att det inverkar på kommande träningar?