Jag fick simmat mina 5000m +  och hoppat från treans svikt två gånger, som jag bestämt mig för. Simningen blev tyvärr inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag hade känningar i framsidan av axeln, större delen av passet. Det blev därför mer tekniksimmande än längddunkande. Det har jag säkert igen framöver. Genom att jag hjälper en triathletkollega med simteknik, blir det att jag rannsakar min egen teknik, som har sina brister. Det ska gudarna veta, fast sånt vet de förstås redan.

Vad de däremot inte vet är hur mitt cyklande blir i morgon, för det vet jag inte ens själv. Vad jag vet av erfarenhet är att jag måste ha bestämt mig innan imorgon för att det ska bli av. På morgonen är kroppens vilja stark och undviker gärna det bryska uppvaknandet av väckarklockan i det beckmörka, kalla sovrummet.  Guldstunden som primärt lockar iväg kroppen över det kalla golvet, genom mörkret till ljuset och värmen är datorn med en rejäl kopp kaffe.