för att springa Göteborgsvarvet nästa år. Det var länge sedan sist, så det kanske börjar bli dags. Det är ju ett lopp som gemene man har antingen varit med själv i, eller känner någon som har varit med alldeles för mycket folk i omlopp egentligen för min smak, både löpare och publik. Därför brukar jag dra mig för att vara med, men nu har en liten glöd börjat spira. Den glöden har fått mig att springa tre dagar i rad, kort intervallpass i fredags och två en timmes distanspass lördag-söndag. Vanliga veckor springer jag inte ens tre pass i veckan, möjligen två.  

Min mirakelstretch har fungerat igen. Det onda knät har inte känts av något nämnvärt något pass. Vilket förstås är en förutsättning för Göteborgsvarvsplanen. Går denna plan i lås, så kommer triathlonlöpningen också att bli betydligt vassare till sommaren. Löpträningen ger resultat det vet jag sedan tidigare, till skillnad från cyklingen, som inte alls gav den förbättring jag hade hoppats av alla extrapass cykling.