Ibland är det bra att tänka nytt och annorlunda mot hur man brukar tänka. Det kan ge direkta resultat och det kan ge resultat på sikt.Jag upptäckte själv att jag fastnat i ett tankemönster för någon dag sedan.  När jag satt och väntade på att de sista eleverna skulle bli färdiga i omklädningsrummet slöbläddrade jag i friskispressen. Mitt intresse fastnade för sista ordet ett kåseri skrivet av Paulo Coelho, en brasiliansk författare som gett ut bland annat Alkemisten och Pilgrimsresan, något en del av er säkert redan hade koll på. I detta kåseri, lyfter han fram Zen i bågskyttets konst, som Eugen Herrigel skrivit. Han presenterar några utdrag ur boken, som verkligen bryter mot det tankemönster jag uppenbarligen fastnat i. Jag brukar i min pedagogiska princip alltid gå från enkelt till svårare, när jag vill lära själv eller lära ut till de elever jag har i skolan. Följande tre teser gav mig verkligen en tankeställare:

”Min lärare gav mig en mycket hård båge. Jag frågade varför han började lära mig som om jag vore professionell. Han svarade: - Om du börjar med lätta saker lämnar det dig oförberedd för de stora utmaningarna. Det är bäst att med en gång veta vilka svårigheter du kommer att möta på vägen”

”Under lång tid kunde jag inte spänna bågen på rätt sätt förrän min lärare en dag visade mig en andningsövning och plötsligt blev det lätt. Jag frågade varför han tagit så lång tid på sig för att korrigera mig. Han svarade: - Om jag hade visat dig andningsövningen från början hade du uppfattat den som onödig. Nu kommer du att tro på mig och öva som om det verkligen är viktigt. Så gör en bra lärare.”

”Efter fyra år, när jag behärskade pilbågen, gratulerade min lärare mig. Jag kände mig nöjd och sa att nu har jag kommit halvvägs. – Nej, sa min lärare. För att undvika att falla i förrädiska fällor är det bäst att du bestämmer dig för att ha kommit halvvägs på din resa först när du vandrat nittio procent av vägen.”

Detta är något som inte direkt resulterade i något tankerevolutionerande, men det är definitivt något som kommer att göra det på sikt. Mina mentala processer behöver bara bearbeta det ett tag innan det leder till en ny egen tanke, som jag själv kan omsätta i praktiska handlingar. Idag har jag dock jobbat i gamla beprövade hjulspår d v s att gå från enkelt till svårare med eleverna. En hel hop med elever som inte trodde sig kunna göra flådda katter i de romerska ringarna, lyckades jag få på andra tankar. Först genom att tvivla på sin oförmåga och faktiskt försöka. Lite enklare övningar först, lite tekniska korrigeringar och jajamän där satt den. Tyvärr klamrar en del sig fast vid sin tanke om att inte kunna, varvid de inte försöker och därigenom bekräftar det faktum att de inte kan.     Oavsett om du går från enkelt till svårt eller svårt till enkelt, ibland är det ju faktiskt roligare att inte kunna något från början. Då finns ju fortfarande glädjen och stoltheten kvar att njuta av, när du lärt dig. Kom också ihåg att glädjen blir desto större ju mer du kämpat för att nå den nya färdigheten.

Nu har det hänt igen. Ett mjölkpaket har blivit stående längst in i kylskåpet och hade det inte varit för bäst före datumet hade det inte varit något egentligt problem. Nu har emellertid har bäst före datumet gått ut på paketet, vilket gör mig tveksam till att dricka mjölken. Den luktar, ser och smakar ok, men det känns ändå inte helt bra, bara för dessa små siffror som är tryckta på paketet. Det är förstås bara ett bäst före datum, vilket innebär att mjölken från det datumet i en fallande skala blir sämre och sämre. En dag efter bäst före är för mig inga problem, men tre-fyra är problem, om inte annat får jag för mig att den både luktar och smakar konstigt. Vid något enstaka tillfälle har jag olyckligtvis råkat på det motsatta d v s bäst före datumet hade inte gått ut, men produkten hade surnat. Vet jag hur den brukar vara är det lättare att döma ut den, men om det är något man köper för första gången blir det svårare eller surströmming. Hur vet jag att den inte blivit gammal? I vissa matvaror tillförs konserveringsmedel, som gör att hållbarheten förlängs. Jag har inte provat det själv, men det sägs att bröd och bullar från mataffären kan hålla flera år utan att mögla, medan bageribröd möglar på någon vecka. Äpplen från egna träd skrumpnar ihop på någon vecka, medan de från affären kan se lika fräscha ut i flera veckor. Läskigt!? Ja lite, eftersom vi inte riktigt vet hur kroppen påverkas av det på sikt. Tänk om konserveringsmedlen konserverar kroppen, så att den inte åldras. Det vore något för skönhetsindustrin och kanske för idrottsvärlden också.  Som det är nu sätter så kallade experter ofta bäst före datum på elitidrottarna, frågan är med vilken rätt det görs, egentligen. Det finns ju, tack och lov, de som inte lyssnar till experternas råd att lägga av. Italienskan Jeannie Longo-Ciprelli, förmodligen okänd för många av er, fyllda 50 år, blev fyra på OS i Peking nu i somras på tempoloppet i cyklingen. Svenske Jörgen Persson förmodligen desto mer känd också han fyra i OS, 42 år. Det är väl helt enkelt som den gamla klyschan: -Du är inte äldre än vad du känner dig.