Tekniken är häftig ibland. En hälsning skickas från andra sidan jordklotet, Kambodja, närmare bestämt, ramlar några minuter senare in på min blogg. Tack Mats för hälsningen!

Jag upplever ofta att tålamodet i allmänhet blir sämre och sämre. Det kan vara ett tecken på att stressnivån generellt ligger högre, allt ska gå fortare och fortare. Jättemånga jobbar idag med att utveckla tidseffektivare maskiner, men vissa saker går tyvärr inte att forcera fram, tid till exempel.  Jag kommer fortfarande en skolpjäs i minnet som vår mellanstadieklass spelade upp vid jul för föräldrarna ett år. Den handlade om en nytänkande tomtenissar, som ville förändra julfirandet. Bland annat skulle inte paketen slås in för att spara tid och arbete, tomten skulle ha mustasch istället för skägg, julbjörk istället för julgran med flera tokiga(?) förslag. Jag, i rollen som tomtefar, var skeptisk till förändringarna, men övertalades att genomföra dem. Vilket (faktiskt) resulterade i massor av besvikna barn på julafton, visserligen i pjäsen, men jag tror att vissa saker bara ska vara på ett visst sätt. Väntan på julafton till exempel. Jag föreslog faktiskt lite på skoj för mina barn, när berättade för mig hur mycket de längtade efter julafton, att vi kunde köra julafton i morgon. Det blev ett förfärat nej till svar och jag kan förstå deras reaktion. De hade ju då blivit bestulna på all längtan och uppbyggnad av förväntningar, så visst går det att lära sig att gilla att vänta.Ju längre tid det går mellan det du gör idag för framtiden, desto svårare blir det att se kopplingen och att glädjas åt väntandet. Jag inledde bloggandet i AT med att skriva om min Göteborgsvarvsanmälan. Loppet känns fortfarande väldigt avlägset, men jag kan självklart påverka mitt resultat där, genom den träning jag kör nu. Det vet jag ju med erfarenhet av alla år jag tränat och tävlat, men ändå är det är lika svårt att se kopplingen, eftersom det är så långt mellan nu och loppet. Det är bara att låta tiden ha sin gång och att njuta av att längta efter loppet.