Kan löpning förresten gå framåt?  Löpningen springer väl framåt. Jag har de senaste två veckorna klämt in två löpintervaller på måndagar, som då kompletterar tisdagens och fredagens distanspass. Kroppen har svarat jättebra på det trots att det blivit två löppass efter varandra. Löpintervallen nu i måndags blev på löpband och bestod i sex ansträngande fyraminutersintervaller med en återhämtningsminut efter varje intervall.

Gårdagens morgonlöpning blev lite kortare, helt enkelt eftersom jag inte kom iväg, när jag behövde. Väl iväg inledde jag i vanlig takt med riktigt pigga ben för att vara halv sju på morgonen. Jag kände mig till och med så pigg att jag drev upp tempot anmärkningsvärt mycket utan att känna någon större ansträngningsförändring i kroppen mer än lite snabbare andning. Tanken om att lyfta löpningen inför denna triathlonsäsong känns helrätt, så här långt. Det ska bli riktigt kul att kunna pressa under löpningen till sommaren, mer än att hålla sig springande, som det blev många tävlingar i somras. Det är den känslan, som jag vill ha varje gång jag tränar, men för att få den får jag ta vissa tyngre pass, som simningen i lördags.

Idag bär det av till Karlstad på utbildning, ny träningsmiljö är alltid kul. Jag ska försöka hinna med både löppass och kanske spinning på deras gym.

Ibland undrar jag hur saker och ting egentligen fungerar. Visserligen började det ändå tidsmässigt bli dags att byta till vinterdäck, men precis när jag bytt slår vädret om till rejäla plusgrader. Hade jag inte bytt hade vädret varit oförändrat minus?

Aktiemarknaden likadan? Den aktie jag köper som haft en stabil uppgång vänder allt som oftast ner, precis när jag köpt den.

Delegerar jag ansvaret för något, så blir det inte som jag tänkt.

Självklart händer det som händer. Det är väl bara så att de gånger som ovanstående inträffar, väljer jag att uppmärksamma desto mer.