Spann en timme igår med hyggligt tryck, luftade sedan tävlingsskorna ett varv i Nolhaga. Det kändes inte alls som det brukade, först och främst kändes kroppen seg och tung, vilket gjorde att stegen kanske blev längre än vad de brukade, sedan kom tröttheten mer från benen än andningen. Första delen av varvet gick väl skapligt fort, slutdelen av varvet hade jag förmånen att få draghjälp av en annan löpare.

Få är ju de som matchar mig runt Nolhaga och nu klaffade draghjälpen perfekt, ett femton meters försprång hade han min sista kilometer, vare sig mer eller mindre. Jag kom inte ikapp!? Den konstiga tröttheten ett misch masch av ett tidigare kört spinningpass, kolhydratbrist, vätskebrist och lite känning av en förkylning satte stopp. Trots allt detta 15.41 Än bättre upp på måndag kanske då jag ska springa terräng-DM i Karlsborg över 8 km, då är placeringen viktigare än tiden.