Samma visa varenda gång. Löpningen känns så lätt och fin till en början, så även idag på terräng-DM 8 km i Karlsborg. Sakta men säkert smyger sig någon form av låsning på och efter ca tre kilometer är det helkört. Då känns det som att sitta i 90 graders knävinkel mot en vägg i benen, med denna känsla fortgår resten av loppet. Idag stapplade jag in på över 32 minuter på en i och för sig kuperad bana, men ändå.

Jag blir inte klok på detta fenomen, blir Ni?

Ytterligare fakta till er hjälp:

Jag har iläggssulor som stöttar upp den pronation jag har i fotisättningen, gamla nu, så nya kommer att provas ut nästa tisdag.

Fenomenet uppträder inte vid intervallträning i tävlingsfart.

Jag har tränat en hel del mage och ryggstyrka.

Bilderna nedan i och för sig från terräng-DM förra året, men det såg likadant ut idag.