Tidigt på morgonen helt ovetandes om varandras planer, fixade vi den utrustning som krävdes för vårt besök vid sjön. Min bror lastade hela bilen full med fiskegrejor, själv drog jag på mig löparkläderna och snörde på mig löparskor. Någon timme senare stötte vi helt oanat på varandra, lika tillfreds med tillvaron, så när som på att min bror frös lite och jag svettades. Att byta position var dock otänkbart åtminstone för min bror, som inte riktigt förstått tjusningen med att springa runt sjön halv åtta på morgonen, när man kan fiska i den med gott resultat.

Tre gånger passerade jag förbi broderns fiskeplats och tog en liten pratstund vid varje varv. Till den sista passagen utlovade han fisk, vilket han fashinerande nog lyckades hålla. Ni som någon gång har fiskat vet ju hur nyckfullt det är, ibland gör man allt rätt, men det nappar inte ändå, andra gånger gör man allt fel och då nappar det. Under det sista korta besöket vid deras fiskeplats drogs nämligen två sutare upp, inga jättar men väl värda en tidig morgon.