En klar morgon väntade när mörkret äntligen skingrades. Solen gick en hård och oviss kamp med träden, men till slut kom den upp över trädtopparna, men ungefär när solen lämnat trädtopparna för att stiga mot ännu högre höjder, fångades den in av moln. Molnen verkade nästan utsända av en högre makt, som för en liten stund tappade kontrollen över solen, men som snabbt fångades in igen för resten av dagen.

Men det var lite av ett halleluja-moment att se solen en liten stund, så mycket bättre kan det förstås inte bli, eller jo. Det hade förstås inte behövt vara såphalt vägen och minusgrader.

Jag vurpade faktiskt en gång till följd av halkan, trots en extrem försiktighet i kurvorna. Men ett uns av oförsiktighet renderade i en krasch då vägen lutade en aning åt diket till. Dock utan större skador.

Det minnesvärda var ändå att jag idag såg att solen fortfarande fanns bakom de blytunga molnen en liten stund innan regnet fortsatte att falla över Alingsås.

Läste på Aftonbladets nätsida att SMHI hade gjort någon form av mätning av hur mycket solen lyst. Under decembermånaden hade det tydligen bara varit sol i 20 min i Växjö. Men vid närmare eftertanke får jag fundera på när jag solen själv senast.