Det är så otroligt viktigt att bestämma sig. Jag gjorde det på löpbandet igår, bestämde mig alltså, och lyckades. 5 utmanande intervaller med brant lutning och snabb avslutning, även om jag var seg i benen de sista.

Bestämdheten övervann segheten och någonstans vet jag att den programmering jag gjort med mental träning att jag ska bli en nivå bättre på triathlontävlingarna till sommaren hjälper. Jag vet att jag tidigare år förhandlat med mig själv och inte varit tillräckligt bestämd och då vikit ner mig istället.    

I duschen efter träningen svartnade det för plötsligt för ögonen, dessbättre var det bara lampan i duschrummet som slocknade för gott och inte jag själv.

Det kunde det dock ha varit, idag var det ju ett riktigt tufft intervallpass med numera minst 3 %ig lutning på bandet. Dessutom lade jag på en snabb avslutning på varje intervall utan lutning. Det corepass som jag alltid lägger innan detta löppass inverkar mindre och mindre på löpningen, annat var det när jag började köra den här träningskombinationen. Då hade jag fullt upp med att hålla mig kvar på bandet och då framförallt i sidled. Numera orkar jag rikta kraften mera framåt.

Det är ju så jag blir tokig. Varför går det inte att tillverka lampor som fungerar, eller ja de fungerar ju i alla fall ett litet tag, tål både det ena och det andra som vår familj utsätter dem för? Gjorde en liten räd i våra lådor och skåp och hittade 9 olika lampor, som av olika anledningar inte används. Där fanns lampor vars batterier glappar, de som gått sönder när de kraschat i backen, de som tagit in vatten och rostat och baklampor (som faktiskt fungerar) jag blivit tvungen att köpa för att få en ny framlampa.

Det är ju nästan så att jag funderar på att installera gamla hederliga dynamolampor igen. De fungerade ju allt som oftast vad jag kommer ihåg, men det kanske berodde på att min pappa skötte om dem och alltid såg till att de började fungera igen om de krånglade. Skulle jag mot förmodan bemöda mig att montera en dynamouppsättning, kan jag ju ge mig sjutton på att det kommer snö, för då kommer jag ihåg att även dynamon gav upp.

Senast inköpta lampan har än så länge varit tålmodig och än så länge överlevt både en krasch och en överkörning, om än lite tilltuffsad och klädd med silvertejp så lyser den alltjämt. Så än håller tålamodet ett tag till.

Då var det dags att ta på cykelhjälmen igen. Jag cyklar vanligvis inte så att jag behöver den under förflyttningar inom stan, men till och från skolan har jag valt att använda hjälmen.

Jag får ett mycket bättre förhandlingsläge jämt emot eleverna. Jag har försökt, då jag själv cyklat utan hjälm att förklara att jag är en duktig och cyklist, men då kontrar de bara med att -Det är jag med.

Jag hoppas att fler oförstående elever kan börja använda hjälm. Jag har ju ett betydligt bättre förhandlingsläge när jag själv använder hjälm. Om jag som skulle kunna cykla skiten ur nästan vem som helst använder hjälm, så borde ju faktiskt du också ha det.

Det är ju bara ett uns av oförsiktighet som räcker för att du ska krascha. Det fick jag ju själv erfara igår. Lägg därtill en massa andra trafikanters unsar av oförsiktighet och då blir jag riktigt orolig.

En klar morgon väntade när mörkret äntligen skingrades. Solen gick en hård och oviss kamp med träden, men till slut kom den upp över trädtopparna, men ungefär när solen lämnat trädtopparna för att stiga mot ännu högre höjder, fångades den in av moln. Molnen verkade nästan utsända av en högre makt, som för en liten stund tappade kontrollen över solen, men som snabbt fångades in igen för resten av dagen.

Men det var lite av ett halleluja-moment att se solen en liten stund, så mycket bättre kan det förstås inte bli, eller jo. Det hade förstås inte behövt vara såphalt vägen och minusgrader.

Jag vurpade faktiskt en gång till följd av halkan, trots en extrem försiktighet i kurvorna. Men ett uns av oförsiktighet renderade i en krasch då vägen lutade en aning åt diket till. Dock utan större skador.

Det minnesvärda var ändå att jag idag såg att solen fortfarande fanns bakom de blytunga molnen en liten stund innan regnet fortsatte att falla över Alingsås.

Läste på Aftonbladets nätsida att SMHI hade gjort någon form av mätning av hur mycket solen lyst. Under decembermånaden hade det tydligen bara varit sol i 20 min i Växjö. Men vid närmare eftertanke får jag fundera på när jag solen själv senast. 

Det är en konst att kunna slänga mat, eller egentligen inte, men det är väl något som föräldrarna präntat in djupt i hjärnans alla vrår. -Tänk på barnen i afrika som svälter. Visst tänkte jag på de barnen och åt upp även om jag var mätt.

Nu i vuxen ålder finns det kvar. Släng aldrig någon mat ! Men tack och lov finns det 3 undantag.

Undantag 1: Maten har blivit okänlig (äcklig) som människoföda. T ex gurkan som du har har blivit mjuk och svampig, brödet har fått en nyans av grönt. Då är det helt ok att slänga. För att utnyttja detta undantag kan jag alltså låta saker "ligga till sig" i kylskåp och skafferi. Slängde i veckan en pepperkaksdeg som just legat till sig i kylskåpet, sedan luciafirandet.

Undantag 2: Bäst före datum har gått ut. Maten må lukta och smaka precis som vanligt, men när bäst före datum gått ut vågar jag ju inte äta det. Det är alltså helt ok att slänga. En del ICA-handlare har hittat ett kryphål för detta undantag genom att helt enkelt märka om maten, i alla fall, köttfärsen. Köttfärsen smakar säkert lika bra och hade vi inte fått reda på att den är ommärkt hade det inte blivit denna folkstorm. 

Undantag 3: Mat som hamnar på golvet är helt ok att slänga, oavsett om golvet är kliniskt rent och maten inte tar någon som helst skada. Maten skulle ju faktiskt också kunna gå att skölja av men nej. Detta undantag går ju också att begagna sig av, men bara i nödfall.    

I onsdags small det och det ordentligt i Alingsås. Först en blixt sen en smäll direkt efter. En åskknall som hade fått Ronjas Mattisborg att rämna, sent på kvällen i januari, en månad som inte direkt är känd för åska och regnoväder, men kanske kan bli... 

Dessvärre visade det sig när jag kom hem hade nedslaget dödat modemet hemma. Men tack och lov av någon anledning så

funkade digitalmottagningen till tv:n fortfarande. Så IT-misären var inte total, om än besvärande.