Det är ju populärt att starta ett nytt liv efter nyår. Det märks inte minst på gymmen. Det är nu eller aldrig man ska komma igång och må bra för resten av livet. Någonstans har man ju hört att det är viktigt att sätta upp mål för det man vill uppnå och mål är jättebra, det är inte det. 

Men det är resultatet som uppnåendet av ditt mål skapar, som är det intressanta att förhålla sig till.  

Mångas nyårslöften handlar som nämnts att komma i form. Du sätter upp ett mål om att gå ner i vikt och ger dig på någon form av diet i den digra floran av diverse bantningskurer varför inte flygvärdinnedieten, atkins eller south beach. Ett antal veckor senare har du förhoppningsvis nått ditt mål och då är ju lyckan gjord. Det många gör fel är att de faller tillbaka till de gamla vanorna, som bevisligen resulterade i övervikt och oform.

Vill du bibehålla ditt resultat d v s din låga vikt och goda form, måste du hitta ett nytt förhållningssätt till mat och/eller träning. Det handlar inte om att fortsätta gå på diet, för då kommer du att fortsätta minska i vikt det har du ju bevisligen sett ske under din diet.

Inser du att du inte har kraft eller lust att förändra det du faktiskt behöver förändra för att bibehålla ditt resultat, plåga inte dig själv med hårda dieter ett par veckor, för att sedan gå upp allt igen och ofta lite till dessutom.

Det här med att bilister ska lämna företräde åt fotgängare på övergångsställen är ju en fin gest mot fotgängarna. Jag har bara lite svårt att förstå det bra med det. Bilisterna har ju oftast farten uppe och att de ska bromsa in för att någon kommer gående känns konstigt för mig.

Än konstigare känns det då jag cyklandes har stannat till, just för att det kommer en bil och bilisten också stannar för att lämna företräde åt mig. Glatt vinkandes vill bilisten att jag ska cykla före. Det hade väl varit bättre att bilisten bara kört. Jag har ju ändå redan stannat och tappat all fart, varför ska bilisten också stanna och förlora all fart och vi båda gör en omstart från stillastående. Märkligt beteende! 

Den är berättelsen hittade jag på Ullas blogg. Så om du inte läser hennes blogg kommer den på min blogg också. Den är för bra för att bara Ullas bloggläsare ska få sig en tankeställare. 

En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 1000-lapp.

Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln?

Flera räckte upp handen.

Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll.

Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den?

Flera räckte handen i vädret igen.

Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet. Sedeln var nu både skrynklig och skitig.

"Är det fortfarande någon som vill ha den" frågade han, och flera händer i salen åkte upp.

Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.

Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa.

Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde! Du är Speciell, glöm aldrig det!!

Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar!

Förra helgens tidiga cykling gav mersmak och utrustad med två framlampor, två baklampor, reflexväst och reflexband äntrade jag cykelsadeln en ca 20 min över 5. Med energiförråden välfyllda sedan igår och två koppar kaffe i en kropp som inte är van vid koffein blev det bra fart på benen från början. Även om pulsen för den skull inte låg högre än min limit på 135 slag/min. 

Anledningen till att det blev så tidig start var dels att det nödvändigt för M skulle iväg på kurs och behövde åka vid åtta och dels behövde jag förbruka all energi jag råkade valde att få i mig. Det blev ju både en pizza, barnens halva kebabtallrik, godis och våfflor under gårdagen. Det konstiga var att när jag väl började äta mindre nyttig mat fick jag ett ohämmat sug efter ännu mer onyttig mat, som väl är kan kroppen aldrig lagra in sådana mängder energi i fettreserverna på så kort tid. Sedan kan jag ju alltid köra morgonpass innan frukost, för att göra åt extraenergin.

Kostymeringen, som ni säkert uppfattat som en pryl från yttre rymden, gjorde att jag vågade mig iväg ut från stan och ut på de mörklagda landsvägarna. Lite också i tron att jag skulle vara i princip själv därute, men tro det eller ej, jag var inte ensam ute, förstås några bilar men också strax innan kl 06 mötte jag en annan cyklist i mörkret. Denne lite mer neutral, mer som en lyktgubbe som man trodde fanns förr i tiden.

I de allra första strimmorna av gryning når jag stan igen och kan få bekräftat via cykeldatan att 6 mil är tillryggalagda och via pulsklockan att ca 2600 kcal är förbrukade. Pizzan, kebaben, godiset och våfflorna har förvandlats till en massa skön rörelseglädje, som jag mår bra av resten av dagen.

Jag undrar vad det är för nerv som kittlas av att ge sig ut på sådana nattliga räder på cykeln. Kanske är det tystnaden, kanske är det glädjen i att se ljus av hopp och liv i det storslagna mörkret, kanske är det något annat, men jag vet att jag kommer att göra det igen.

Har du tålamod eller kan skaffa dig den egenskapen, så ska du veta att det är nyckeln till framgång. Att försöka stressa eller pressa fram framgång eller resultat är oerhört vanskligt för att inte säga omöjligt.

Skulle du nu tycka attans jag har ju inget tålamod, så kan du faktiskt skaffa dig den egenskapen. Detta är sant för Gunde Svan har ju sagt att "ingenting är omöjligt", även om du nu kan tycka att det finns saker som kan te sig omöjliga, så sätt dessa i ett längre perspektiv. Du kommer då fram till paradoxen att "Det omöjliga tar bara lite längre tid".

För att lyckas med din tålamodsträning behöver du först ordna de basala behoven, d v s vara utvilad, ha bra blodsockernivå och ha tid. Det är alltid lättare att lyckas om du får en bra start, så utsätt helst inte ditt tålamod för prövning när dina basala behov inte är täckta.

Tränar du dessutom mentalt, alltså att tänka de tankar du vill tänka och behöver tänka i olika situationer är du på väg. Förstärk t ex alla gånger ditt tålamod prövades och höll genom att tänka på dessa istället för att tänka på de gånger de inte höll och du gjorde. Föreställ dig hur du vill göra eller känna när du t ex hamnar bakom en trafikant som i ditt tycke kör bedrövligt långsamt. Tänker du denna tanke tillräckligt många gånger kommer du att svära mindre över den andre trafikantens oförmåga att köra bil.

Förbered dig på att det kan ta tid, vissa saker tar helt enkelt tid, men ge inte upp utan håll dig till din plan och du kommer att lyckas 

Jag har ägnat hela höstterminen åt att bringa ordning i idrottshallen med en klass och nu till vårterminen har den äntligen kommit. Klassen har landat höstterminen under jullovet och nu gjort sina bästa lektioner någonsin tillsammans. Så himla skönt för visst har det känts motigt och hopplöst ibland, men jag vet ju någonstans att jag kommer att lyckas om jag tålmodigt arbetar utiffrån min plan. Jag har haft min bild klar över hur jag vill att lektionerna ska fungera och hela tiden försökt styra klassen mot den bilden. Nu är vi där.

Kan låta tufft, men jag har provat att äta frukost innan och det är värre, i alla fall om passet börjar kl 0700. Jag ska inte gå in i detalj på vad som händer men magen är inte pigg på det upplägget.

Idag var jag lite tidsbegränsad, så det fick bli effektivt. Ordinär insimning på 400 m, den går inte att rucka på, i det avseendet har åldern tagit ut sin rätt. När jag var yngre kunde jag bara dra igång utan nämnvärd uppvärmning.

Sedan var det dags ... paddlar på (plastskiva som gör att du får med mer vatten varje simtag) och dolme på plats (flytboj jag har mellan låren för att ej använda benen). Starttid 1 minut 30 sek. Det innebär att jag får vila det som är kvar upp till 1,30 efter att ha simmat 100m, vilket idag gav ca 10 sek vila. Hade först tänkt 10 x 100, men hittade en bra ansträngningsnivå så det blev faktiskt dubbla antalet och det trots att armar och axlar fått sig en överdos av träning i går.

Jag fick hem en blaska från homeshop, bläddrade förstrött igenom den och hittade jättefjärrkontrollen! 28 cm lång och 12,5 cm bred, ersätter alla andra småfjuttar. Snacka om maktfaktor i tv-soffan, för visst är det så att den som har makten i familjen även håller i fjärrkontrollen när familjen tittar på TV. Numer är det inte en liten fjöspryl vi snackar om gigantisk.

Tänk er barnen sittande framför tv:n zappandes mellan barnkanalerna, med den vanliga lilla fjärrkontrollen. Små fjärrsignaler skjuts iväg mot tv:n blipp, blipp, blipp, då pappa träder in i rummet med jättefjärrkontrollen. Han slänger upp den på axeln siktar mot tv:n ZAPP ! ZAPP !, slår sig ner i soffan och tittar på nyheterna samtidigt som lite rök fortfarande stiger från tvmottagaren.

Priset som hittat 149,50 kr.  

I veckans nummer av Lärarnas tidning speglas elevernas stressproblematik på ett ypperligt sätt. I Jan & Maria Berglins serie Far och jag på näst sista sidan utspelar sig denna konversation mellan far och son:

Son: - Pappa ! Jag har ingen att vara med

Far: - Men spänn av lite. Zacka var ju här hela eftermiddan!

Son: - Ja, men jag vill leka med nå´n nu! Det är ju jättetråkigt här!!

Far: ... och det är precis som det ska. Ibland är det tråkigt. Det måste inte hända nå´t jämt.

Far: Barn måste lära sig att ha tråkigt! Ska det vara kul jämt kanske man inte kan uppskatta det roliga sen. Ja, i vilket fall måste man lära sig det här innan man blir vuxen.

Son: För att det blir skittråkigt då?

Far: Exakt!