Denna vecka har jag verkligen fått känna att löpningen går i motlut. Den förbättrade kroppshållningen slår igenom så till vida att löpkraften går över lite andra muskelfibrer mot tidigare. Det känns segt, har inte mycket till tempo i benen. Fick ge upp det planerade pass jag hade i tisdags på 10 x 4 min i 18 fart med 1 % lutning. Jag hade en tro på att det skulle funka, men pulsen gick för högt. De extrakilon som finns är mer påtagliga nu, så det är väl bara att börja skala. Snart ska det ju springas på tid på riktigt. 

Det är nästan som att ha hoppat ut från en hög avsats och ångrat sig. Det finns ingen återväg. Långsiktigt arbete och tålamod, tålamod och tålamod. Nu till simbassängen, där framstegen för tillfället görs, i morgon blir det ishallsfunktionärande istället.