Efter att ha själv stått i rampljuset en stund igår, då jag fick motta segerpremien från Alingsås kommun. Stod jag åter själv idag denna gång på startlinjen till Göteborgsvarvets seedningslopp. Ibland önskar jag att jag varit lagidrottare, några att dela segerglädjen med och några att falla tillbaka på när det går tungt.  

Tungt gick det idag, inte det första varvet av tre, men de två andra. Öppnade kring 12.30 på det första varvet, utan att direkt ha förtagit mig. Vetskapen fanns dock om att när ryggen packar ihop är det kört. Det gjorde den under det andra varvet som drog iväg till 14.30, lyckades ändå stappla mig runt det sista varvet också på 15.00 Det är lite trist att inte få ut kapaciteten, något låser sig, allt som oftast vid renodlad tävlingslöpning. Låsningen gör att pulsen går ner ca 15 slag samtidigt som kraftöverföringen till benen stryps och då behövs det lagkamrater som kan stötta upp en och göra jobbet. Tyvärr är det inte så och då får jag ta mig i mål bäst som det går. 

Nu ser jag inte på loppet idag som ett misslyckande utan som ett faktum att ryggproblemen fortfarande inte är lösta. Mer arbete behöver göras bara:

Tid är betälld för nya inlägg till skorna.

Nya löparskor behöver sannolikt inhandlas.

Mer träning av specialövningar.

Nytt osteopatbesök behöver göras.

Mer spikar från spikmattan måste in i ryggen.

När detta är gjort kanske det går bättre?!