Att priset stiger sakta gör att du vänjer dig, smärtsamma gränser passeras och blir vardag. Priset närmar sig nya gränser som också kommer att passeras. Jag läste någonstans att någon tyckte det räckte med prishöjningar nu, vi har fattat vinken, men jag tror inte många har det. Bensinen kommer att ta slut, förr eller senare, och i takt med att den tar slut höjs priset på den som finns kvar enligt principen utbud och efterfrågan.

Att detta blivit påtagligt för mig nu är att bilen har varit på reparation efter att olyckligt blivit påbackad. Aldrig förr har jag väl känt mig så i behov av bilen som just nu, men vi klarade av både badutflykter och storhandling utan den. Barnen (8 o 5,5 år) fick sig ett cykeläventyr tur o retur Lygnared knappt 2 mil. Det var inga sura miner eller något gnäll någon gång. Hade det regnat på hemvägen hade de heller inte klagat och gnällt. Mest tror jag det beror på att vi föräldrar, sällan eller aldrig klagar eller gnäller över att sträckor är långa att ta sig vare sig till fots eller cykel.

I det allra flesta fall tvingas man lösa de problem man ställs inför eller hitta lösningar om det blir tillräckligt akuta. Låt säga att det nästa gång inte finns någon bensin, när du ska tanka. Vad kan du göra, lägga dig på backen och skrika som ett litet barn, som ätit upp sin glass och inte får mer, eller?

Eller låt oss istället säga att bensinen kostar 25 kr/litern, nog skulle du tänka dig för och verkligen bara använda bilen i nödfall om det i ett trollslag blev så dyrt, eller? 

Det skulle självklart få konsekvenser för glesbygederna, men de kanske kunde få subventionerat pris av staten som lär tjäna multum på att befolkningen blir friskare av allt promenerande och cyklande.