I Säter hade jag kul under cykelmomentet. Det hade jag verkligen inte i Örserum, så tidigt i morse begav jag mig ut för att finna cykelglädjen igen. Det blev en tur utan prestige d v s en snittfart under 30 km/h och istället hann jag se mer längs vägarna. Det blev nästan 3 mil kortare jämfört med cykelpasset i onsdags, ändå cyklade jag nästan lika länge. Det var befriande skönt att cykla idag utan att bry sig om hastighetsmätaren, som jag tyvärr alltför ofta låter vara en måttstock på om passet blev bra eller inte.