Nu är det tänkt att det ska bli en lugnare vecka och än så länge har det varit lugnt.

I måndags pratade jag bara träning. Pulsbaserad träning för den löputvecklingsgrupp vi startat på Hälsostudion.

Idag har jag simmat av några meter på motionsbanorna. Det är svårt både fysiskt och mentalt att förbereda sig inför passet. Det är tidigt, så att hjärnan pallar inte med alltför många kreativa och fantasirika idéer. Enklast är att jag innan har bestämt vad jag ska simma, det fungerar allt som oftast bra på de tidiga lördagspassen. Tyvärr är dock storslagna planer om starttider och simserier, ganska snabbt skjutna i sank om det dyker upp för många motionssimmare (3 är för många på min dubbelbana). Det svårt att tända till fysiskt, för det kanske ändå inte går att simma något.

Alltid blir det några meter simmade med teknisk kvalitet och i bästa fall även några meter med lite flås.

Morgondagen hoppas jag kunna förgylla med lite löpning framåt kvällen.

Om ni undrar varför det dröste ner en massa snö, så var det nog mitt fel. Jag tänkte att det snart kunde vara läge för att premiärcykla racern för säsongen, vips låg där ett snötäcke igen.

Efter att faktiskt (!) vilat hela dagen igår från träning känner jag mig laddad inför morgonens simning. Ambitionen är att simma långt. Det har blivit många kortare pass med mer fart det senaste, så nu är det dags att passera 5 km märket igen.

Även långa dagar tar slut. Jag har haft en sådan idag, rejält sliten både fysiskt och mentalt. Det blir till att vila i morgon, sova ut var det länge sedan jag gjorde. Nu ska jag i alla fall sova till sju i morgon, senaste dagarna har jag försökt komma upp före halv sex.

En del dagar vill sig inte något, passade på min pappalediga på att isfiska, men inte ett napp förgyllde denna morgon. Mer grus vart det i maskineriet senare samma dag på löppasset, som också gick i moln då ryggen tjorvade ihop totalt. Två varv runt bergen, långt ifrån snabba, men plågsamt jobbiga. Lite bättre vart det igår, rent ryggmässigt, men benen var slutkörda, samma idag på spinningen.  

Igår blev jag kallad barn av en dam som faktiskt också verkade mena det i kioskkön. Två pensionärsdamer stod och snattrade på det vid som pensionärer kan göra, d v s helt utan att bekymra sig över tiden. När de uppmärksammade att det blivit en lång kö med mig längst fram och en drös elever efter, kom kommentaren. - Nu får vi släppa fram barnen.

Det är möjligt att när man blir såpass mycket äldre, så kanske alla som är 40 och neråt känns unga och räknas in i kategorin barn.   

Efter att fredagströttheten lagt sig, kom jag på bättre tankar, visserligen ingen simning i morse. Bassängen går ju inte att komma åt förrän 0640, däremot är löparskorna tillgängliga långt mycket tidigare. Efter viss möda kom jag iväg 0615 med ambitionen att springa två varv, med klockan igång, lite för att känna hur segheten på löpbandet känns i spåret. Vissa farhågor hade jag ju om att tidsmässigt gå bakåt, men löpningen bet betydligt bättre i spåret. Första Nolhagavarvet gick så snabbt som 16.06, pulspådraget var högt men inte mördande, däremot tog kolhydratbränslet slut under andra varvet, vilket gjorde att jag tappade till 16.15 andra varvet, trots att jag pressade lite hårdare. Sammantaget riktigt bra. Det blir kul att se hur fort det kan gå när alla prestationsfaktorer är toppade, idag är var det ju egentligen för tidigt, ingen frukost och inga tävlingsskor. 

Denna vecka har jag verkligen fått känna att löpningen går i motlut. Den förbättrade kroppshållningen slår igenom så till vida att löpkraften går över lite andra muskelfibrer mot tidigare. Det känns segt, har inte mycket till tempo i benen. Fick ge upp det planerade pass jag hade i tisdags på 10 x 4 min i 18 fart med 1 % lutning. Jag hade en tro på att det skulle funka, men pulsen gick för högt. De extrakilon som finns är mer påtagliga nu, så det är väl bara att börja skala. Snart ska det ju springas på tid på riktigt. 

Det är nästan som att ha hoppat ut från en hög avsats och ångrat sig. Det finns ingen återväg. Långsiktigt arbete och tålamod, tålamod och tålamod. Nu till simbassängen, där framstegen för tillfället görs, i morgon blir det ishallsfunktionärande istället.

Jag har massor jag borde göra, men är så trött och seg att inget blir gjort. Det finns förstås massor att skriva om, men jag orkar inte. Det får bli lite spridda skurar.

Ryggen är definitivt bättre, även om den fick sig en omgång i veckan. Det var faktiskt inte från de fyra kubikmeter sand som skyfflades på och av en släpkärra. Det var från löppasset i fredags på hälsostudions löpband. Några inledande intervaller kändes riktigt bra, innan ryggen gav sig till känna.

Simningen verkar också gynnas av ryggens upprätning, axelpartiet återfår mer och mer rörlighet. Hann med en elitkvart extra i fredags, där jag körde tre riktigt fina 100m med starttid på två minuter.

Fiskade igår i många timmar, men fick inte någonting, märkligt nog ändå en fantastiskt fin dag på sjön.

Cyklade spinningvasan idag, bra tryck inledningsvis, men dålig vätskegenomströmmning och för lite sömn gjorde att jag mattades betänkligt. Fyra timmar och 10 minuter i alla fall att lägga till handlingarna.