Inte var det så långt som en mil, men happy var det. Barnen sprang fantastiskt bra och var först i mål i sina klasser, när Mcdonalds och Alingsås IF arrangerade Happy mil. Alma sprang taktiskt rätt de tre varven 1200m och var först i mål av tjejerna i 9-11års klassen, efter att ha forcerat löpningen det sista varvet.

Lukas missade starten i år igen och tappade bort 20-30 m direkt till täten, men han fullkomligen stormade fram och tog täten längst bort på banan och defilerade sedan in i mål.

Meter efter meter cashas in och det är inte vilka meter som helst, högkvalitativa meter med en hållning värdig en kung. Det kostar på i ovana muskelgrupper, men de verkar vakna till liv i alla fall. Det envetna stretchandet verkar hjälpa till, dels genom att öka rörligheten och dels genom att den konstanta muskelspänningen i höftböjarmusklerna och sätesmusklerna avtar. Än dröjer det innan det blir något fullfartstest, men activiospinningen idag gav indikation på att pulsen kan gå rejält högt med fullt påslag.

Efter idogt stretchande i en seg bindväv runt musklerna den senaste tiden, verkar det som den mjuknat något och blivit lite mer elastisk. Det känns annorlunda både när jag springer och när jag cyklar. Framförallt fick jag en märklig upplevelse, faktiskt när jag cyklade hem från jobbet, kanske är det så det ska kännas när jag cyklar? Jag hade trycket liksom ovanför pedalen och tog inte i så mycket, ändå låg jag på samma växlar som jag brukar, kanske var det bara medvind;) 

Fortsättning följer, nu ska det bli morgonpass, allt plock är klart sedan igår, skönt! Jag lärde mig av igår, då jag också gick upp tidigt för att träna, men fastnade i disk, tvätt, väskpackning, frukostservering m m.