Idag var jag vid en återvinningsstation och sorterade upp diverse efter julhelgen. Det slår mig där jag står i syndaflodsregn som pågått i två dagar att det hade varit skönt att få ett tecken i någon form på att det faktiskt har betydelse för miljön att jag står här i ösregnet och sorterar ner ett gäng plastkorkar. Typ himlens blygrå tunga matta öppnar sig, solen lyser på mig och moder jords röst säger tack så mycket,men hursomhelst känns det bra att göra det.

Samtidigt som man hör att andra länder inte alls bryr sig om att källsortera det minsta, allt vräks i samma binge. Visst kan mitt samvete kännas gott jämnt emot mina barn, som sannolikt ska fortsätta leva i världen efter mig. Men frågan är om det spelar någon roll om jag källsorterar mina plastkorkar eller ej. Det känns som det finns så mycket annat som påverkar miljön, som är utom kontroll, för tillfället i alla fall.  

Idag var det slitna axlar som fick veva runt armarna i bassängen, men hyggligt fort gick det ändå. Ett lätt pass i morgon själv i bassängen, sedan får alla slitna simmuskler vila. Genom ett par riktigt hårda pass hoppas jag få en språngbräda till en högre kapacitetsnivå på det veckovisa passet efter jullovet. Omladdning från simmandet till löpning inför Sylvesterloppet i Göteborg, som det var också det en herrans massa år sedan jag sprang det. En viktig sak att komma ihåg som inte glömts sedan dess. Ställ inte bilen i något parkeringshus denna dag! För den kan bli inlåst, det har hänt förut.