Jag kan ibland tycka att jag är grymt vältränad, jag har ju trots allt klarat att ta mig i mål på fyra ironmantävlingar på runt 10 timmar. Men att man inte blir bra på det man inte tränar fick jag erfara idag när jag åkte skridskor med min dotter. Hon tränar konståkning 2 ggr i veckan och åker bra för att vara 7 år. Jag orkade hänga med i en halvtimma sedan var jag rejält trött i benen och hade kramp i fötterna, så slutdelen av hennes friåkning satt jag i båset och tittade på hennes outtröttliga åkande med t-släp köttbullar tuppar och piruetter. 

Efter två hårda pass i simbassängen var det idag dags för återhämtning. I egen mycket långsam takt drillövningar d v s olika teknikövningar för crawl som överlappande armtag, tummen vid armhålan, dubbeldrag m m. Det blev inte långt och det blev inte snabbt, men det gav bra återhämtning och ytterligare rörlighet i axlarna, vars stelhet dömdes ut av simtränarna. Det är ju i och för sig bekvämt att stretcha sig snabbare i simbassängen utan att behöva ta i, men ont gör det likväl.

Passet avslutades med sedvanlig polomatch med morgonbadarklubbens äldre gentlemen, en klubb som startades när simhallen öppnades 1968, som fortfarande är livaktig, men medlemmarna mer ålderstigna. Det är dock inget som hindrar dem från emellanåt ganska tuffa bataljer i vattnet, då gäller det att hålla sig undan och emellanåt fantastiskt samspel och snygga mål.