Hoppas du kan ta dig tid att läsa en stund. Gårdagen gav massor av tankar och upplevelser. Ett axplock från innehållet:

* Tung och trött på tävlingen.

* Bästa pizzabagaren kan inte lyckas med dåliga råvaror.

* Godis istället för det kroppen egentligen behövde.

 Det är lite kul att åka till tävlingen, för du ser alltid kul saker längs vägen precis som när man cyklar. Nu var det en skapligt lång resa till Örserums triathlontävling, så det fanns goda möjligheter att hinna se saker. Det mest fashinerande såg vi en bra bit innan Jönköping på riksväg 40. Klockan var väl åtta på morgonen, då vi ser blinkande polisljus, längre bort på en raksträcka. Vi saktar ner och när vi passerar polisbilen ser vi att de står och pratar med en man med turban och indiska kläder som håller två åsnor med packväskor på. Han hade säkert en väldigt god anledning att vara ute med sina två packåsnor på riksväg 40, som är en ganska stor väg, men vi förstod den inte. Varifrån hade han kommit och vart var han på väg? Det var ju som sagt en bra bit både från Ulricehamn och Jönköping. Det skulle senare visa sig att han var på väg till Jönköping för vi hade förmånen att se denna lustiga procession en gång till inne i Jönköping, när vi skulle äta efter tävlingen vid ca 1700.

Väl i Örserum blir vi dirigerade längst bort i en kohage för parkering, något som skulle visa sig ödestigert för vår dotter. Nog för att det har stramats upp hårt med efteranmälningar i tävlings och masterklasser, men när vi skulle efteranmäla vår dotter, vilket skulle gå bra utan extra kostnad, är de nitiska. Det har gått fem minuter över tiden för att efteranmäla till hennes klass, eller F-11 klassen som trots allt är mest rätt för vår åttaåring. Här är det inget snack om att vara schyst för att ge positiva tävlingsupplevelser, som ger framtida triathleter. Hon får köra i F 12-13 och istället simma 200m rakt ut i sjön runt en boj, istället de 100 m för runt bryggan som ligger vid badstranden. Det är lite med hjärtat i halsgropen som vi står på land och ser henne simma ut till bojen och tillbaka. Hon klarar det tack och lov, följebåtarna låg på tok för långt ifrån för att hinna ingripa om det skulle bli nödvändigt, men är påtagligt kraftlös i de andra momenten, cykling 5 km och löpning 1 km. Hon blev förstås väldigt sist, men som goda pedagoger vi är lyckas vi lyfta fram att hon var faktiskt var snabbare än de andra i bytena. Vi får hoppas att hon vill köra igen, trots denna onödiga prövning Örserumsarrangörerna utsatte henne för.

Redan tidigare i veckan har jag känt att gnistan och längtan att tävla inte vuxit fram som den brukar göra, men är man anmäld så är man och det kan ju vända. Det brukar det sällan göra och inte ens på startlinjen innan simningen tände det till. Nu gick simningen hyggligt bra ändå, trots en 30 m springstart ut i vattnet, som alltid är lite vansklig, kom jag iväg bra och fick en fin resa bakom ledarkajaken. Jag lyckades däremot inte skaka av mig Christian Kirchberger, som förmodligen hade en än bättre resa precis bakom mig, då det alltid är lättare att ligga bakom någon oavsett gren. Cyklingen gick bra de första fem kilometerarna, där jag pressade på bra i de stigningar som inledde banan. Tyvärr tog alla dessa stigningar musten ur benen, vilket gjorde att jag tappade drivet fullständigt. Hur som helst så tar fyra mil slut förr eller senare och idag kändes det verkligen senare. Jag tappade många placeringar totalt under cyklingen, då många masters cyklade riktigt bra även jämfört med senioreliten. I min klass var jag nere på en tredjeplats, men kände mig ganska trygg med att kunna springa om tvåan. Den riktiga tändningen saknades forfarande, så löpningen handlade mer om att bibehålla andraplatsen som jag övertog redan på första varvet än att jaga framåt. Blev även tvungen att ta en kissepaus, något jag aldrig tidgare behövt göra på en olympisk distans och det har jag kört många tidigare. Jag lyckades hålla andraplatsen in i mål, men var duktigt distanserad av mina kombattanter i masterklassen, som jag annars brukar pressa hårdare.

http://www.svensktriathlon.org/t4i.aspx?p=107524

Den tanke jag har haft om att försöka förbättra mig en nivå, kändes avlägsen idag och jag behöver göra en större rannsakning av träning, kost och annat för att bli klok över nuläget och hitta vidare i säsongen, som sannolikt består i två tävlingar till Horla triathlon och Stockholm triathlon. Fina tillfällen att testa förmågan, men också att träffa andra duktiga triathleter, som pratar samma språk och få nya idéer från. Det blir ibland lite ensamt att alltid träna själv och bolla träningsidéer med sig själv.

Tyvärr har tanken börjat smyga sig på att jag inte kan bli så mycket bättre. Jag tycker jag är nere i ganska små detaljer nu, men det är ju faktiskt så att inte ens den bästa pizzabagare kan få till bra resultat om han inte har bra råvaror. En del utvecklas så mycket från säsong till säsong och kapar flera minuter på sina splittider och sluttider att jag nästan blir avundsjuk, men har de bättre genetiska förutsättningar så ok.

Min sambo Madeleine tog ett sådant stort kliv framåt på tävlingen, vilket gladde mig mycket, äntligen betalar sig alla de morronpass hon suttit i vårt inneförråd och cyklat.

På väg hem blev det matstopp i Jönköping, där Mcdonalds besöktes och godisstopp i Borås. Det var väl knappast det kroppen egentligen behövde, men energi och vätskeåtgång är dramatiskt högt under en triathlontävling, så jag ser det som en rättighet att äta lite slarvigt när jag tävlat.

 

MagnusH

8 juli 2008 10:57

Synd att det ska vara så noga med ungdomsklasserna. Grattis till dottern som kom igenom ändå.

Hoppas du får cykelglädjen tillbaks.

http://hermansson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...