Riktigt så dramatiskt blev det väl inte men Madeleine fick ge upp sin cykling till Särestad och det släktkalas vi skulle närvara vid. Hon kom en av de sju milen innan hon blev tvungen att vända hem med knäsmärtor. Det innebar att jag kunde cykla både dit och hem, sju plus sju mil och det var ju inte fy skam, även om det blev på Madeleines bekostnad.

Jag har den senaste tiden jobbat med att få upp kadensen när jag cyklar. Det har gått över förväntan, nu gäller det bara att bibehålla känslan även under tävlingar. Det enda nu är att benen tar en del stryk eftersom jag inte får till högre kadens utan ett visst tryck på pedalerna, snittfarten under de 7+7 milen blev 34,5 km/h. Väl hemma efter de sista sju milen hade jag cyklat ifrån familjen, som valde att bada lite längre än mig vid Genneviksbadet, där jag passade på att blaska av mig lite. Jag hade ingen nyckel så jag kunde komma in, två tomma vattenflaskor påtaglig vätskeförlust och låg blodsockernivå och tillika lågt tankeförmåga. Jag kom efter en stunds funderande på att jag kunde cykla till ett närbeläget skogshallonsnår, det gjorde gott både för kropp och själ, för sedan kom jag på att jag kunde åka till Preemmacken ytterligare 400 m bort och fylla på vattenflaskorna. Såpass klartänkt hade jag ju förstås varit i sinnenas fulla bruk, men nu var de påtagligt påverkade. Ett närande kvällsmål senare blev det tidig läggning av både barn och mig själv, redan innan 21.

Sömnen är otroligt betydelsefull för återhämtningen och den har jag ruckat på två nätter innan. Ena natten fiskade jag och min bror gös, ett jätteprojekt skulle det visa sig då båten tog in vatten i ett mellanskrov och inte alls gick så fort som tänkt, när vi skulle hem. Det tog sedan över en halvtimme att få upp båten på land, då allt vatten båten tagit in behövde rinna ut genom ett litet hål. Så det blev mycket jobb för de två sjuhektos gösarna som vi fick och ett sänggående kring fyra på morgonen, när det börjat ljusna igen, knepig känsla. Nu är jag och min bror rutinerade fiskare med, många stora fiskar på våra meritlistor, så det blir sällan någon liknande uppståndelse som i båten på klippet "http://mittklipp.aftonbladet.se/app/player/large_player.swf?ID=21824&w=374&h=281&auto=no"

Natten därpå sov vi över i vår sommarstuga, vilket jag utnyttjade för lite morgonfiske (0500). Då behagade inte fiskarna nappa alls så jag högg upp en massa ved iställlet och fyllde vedboden med fin björkved som ska få värma oss betydligt svalare höstdagar. Då jag hoppas kunna åka till stugan utan att behöva arbeta frenetiskt med renoverandet. Det enda som kvarstår nu är att förankra den nya trätrappan upp till altanen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...