Förra helgen gjorde familjen ett bejublat besök på en folkracetävling i Trollhättan. Såpass bejublat att vi ska åka på en ny tävling i Borås i morgon. Märkligt att 5 timmars biltittande kan vara så skoj, men det var det och jag ser fram emot morgondagen.

Igår fick jag vandringspriset för segern i Svenska cupens master 35-klass. Det kändes stort och högtidligt, ett bevis på att träningen ger resultat. 

Det har gått en tid sedan senaste inlägget. Den höstvandring jag snitslade upp i värstinghöstruskväder och befarade skulle behöva avbrytas, förärades med tokvackert höstväder. Tack gode gud för det eller den som nu styr över vädret. Det är tyvärr så att oavsett mina minutsiösa förberedelser med snitsling, kartor och samarbetsstationer, kan allt kullkastas om vädret är kass. Så blev det förra året då det snöade och blåste isvindar från nordpolen.

Det har blivit en del tränande eller i alla fall fysiskt rejält ansträngande arbetspass i samband med höstvandringen. Två cykelpass i mörker d v s före klockan sju på morgonen och två löppass i hög fart med uppsnitsling och nedplockning av samma snitslar. Genom min goda fysik löste jag detta på under 4 timmar. Om jag inte orkat springa och cykla i det tempo jag nu gjorde hade det tagit kanske det dubbla, tid som ligger utanför ordinarie arbetstid.

Samma är det med all orientering, springandes sparar jag massa tid åt skolan och/eller mig själv. Nu nyss inkommen efter att ha samlat in ytterligare en bana som är färdigorienterad. Tidsmässigt en besparing på en värdefull halvtimme, innan frukost och innan det schemalagdaarbetet, dessutom lite hygglig löpning. Mot slutet blir den otympligare och otympligare med en kasse kontroller i ena handen.