I vanlig ordning var det morgoncykelpass i morse. Idag dagen till ära med pulsklocka på, lite för att se om känslan jag kör med även är lagom intensiv för hjärtat. Lite även för att se att den fungerade efter servicen jag haft innen den på. Pulsen låg tillfredställande lågt, pendlade mellan 35 och 37 slag, när jag drack morgonkaffet framför datan.

Det skulle dock bli mer under cyklingen, konstigt vore väl annars. Känslan tidigt på morgonen är ju att det är trögt att komma igång. Det känns ju förstås som det går fortare i mörkret, men snittfarten var idag knappa 26 km/h. Det är mest benen som tar emot, för pulsmässigt låg snittet på 111 slag/minut. Att benen tar emot beror ju på att kroppen inte vaknat ordentligt och sedan att det är fettbränsle som de har att gå på. Kanelbullen, en rest från fikan vi hade på folkracetävlingen igår, åt jag halvvägs då magen började undra var frukosten blivit av. Summerat, hur väl det nu kan stämma hade jag cyklat bort 1700 kcal på en kaffe och kanelbulle, vilket torde innebära ett hyggligt uttag på fettreserverna.

Det värsta är ju att kroppen i dagarna två lagrar upp allt igen + lite extra ifall samma fettförlust skulle uppstå igen.