Igår zappade jag in en debatt som handlade om skolan. Skolminister Björklund var med tillsammans med ett gäng elever, lärare och föräldrar. Tyvärr är debatter inget för mig och frågan är egentligen vad man får ut av dem. Jag upplevde att ingen egentligen lyssnade på varandra utan bara försökte pådyvla de andra sin egen uppfattning. Jag vet bäst och du vet sämst. Hur givande är det?

Jämför debatt med diskussion kring t ex träningsfilosofi. Det är ju väldigt lätt att bli enkelspårig. En flitig motionär på Hälsostudion berättade om hur en elitcyklist hade kört under ett pass. Jag hade svårt att se det vettiga i sättet först, men genom att lyssna och försöka förstå hur elitcyklisten tänkt med sitt träningsupplägg istället för att skapa debatt om hans tokiga träningsfilosofi, kunde jag efter ett tag förstå upplägget. Till och med tycka att det lät ganska vettigt.

Kan det vara så att vi har två öron för att lyssna mer på andra och en mun för att prata mindre? Ok det finns andra fysiska förklaringar till det, men ändå.