Tisdagens morgonlöpning började fint. De koffeinstinna benen drog iväg, men redan efter 10 m tog det stopp. Det är lätt att säga att det var otur, men det var bara klantigt. Jag sprang rakt in i vår skottkärra som de senaste två veckorna haft en mindre strategisk plats mitt på gångvägen till huset. Den brukar jag ju ha koll på, men det var extremt mörkt, eller så var jag extremt trött denna morgon. Krocken resulterade i en rejäl smäll på knät, som svullnade en del, men inte värre än att jag kunnat träna på som vanligt, även om det ömmat en del.

Så snabbt en bra känsla kan förbytas i en mindre bra. En dyrköpt läxa att ha ordning och reda på sina saker.