Simmade idag. Det blev ett segt pass, kom aldrig liksom igång. Förra veckans simform var spårlöst försvunnen. Kom att fundera på skillnaden mellan ansträngning och utmaning. Rune Larsson -ultralöparen, bloggade för en tid sedan detta:

Träning att …

Den här kvällen regnade det, temperaturen var 2 grader, det blåste och var mörkt.  När jag tittade ut genom fönstret fick jag ett infall.  ”Jag ska träna mig på att göra konstiga saker.  Det är bra att kunna.” 

Att byta till dubbdäck i mörker, regn och kyla kan ju vara en konstig grej.  Speciellt som jag inte ska köra bilen på ett par veckor.  Det brådskar alltså inte. 

Jag klädde mig i en militär vindrock, fristadsbyxor, luva och pannlampa.  Det tog en timma att byta till vinterhjulen och tvätta de hjul som gjort sitt för säsongen.  Att kräla omkring på regnvåt asfalt och passa in domkraften i fästen var en del av showen.  När jag kom in klockan 21 på kvällen fick jag byta alla kläder. 

Vad gick den träningen egentligen ut på?  Kanske att göra märkliga prioriteringar.  Jag hade kunnat välja att läsa en bok eller dricka en kopp kaffe istället.  Eller tränade jag mig på att hantera situationer där de yttre omständigheterna kunnat vara bättre?  Eller på att hålla humöret uppe trots allt? 

I mina favorithobbies, ultradistanslöpning och äventyr (gränsdragningen mellan dessa företeelser kan understundom vara diffus) handlar det ofta om att just kunna hantera ogynnsamma omständigheter med ett obrutet bra humör.  Det handlar om att agera, att verkligen fortsätta, trots omständigheterna. 

Dagens löptur blev bara åtta kilometer.  Den träningen var lättare att förstå.  Ändå tror jag att löpare borde träna sig på att hantera det ogynnsamma.  Murphys lag blir mindre tandlös för den som är förberedd.

Jag tror att det handlar om ansträngning och utmaning. Att gå ut och byta till vinterdäck är en trist och eländig ansträngning, såvida man inte gör som Rune d v s en spännande utmaning av det. Idag när jag simmade hade jag ingen utmaning att se fram emot, hade inte bestämt mer än att jag skulle simma. Förra veckan hade jag utmaningen klar för mig, -att simma snabbt med kort starttid. Idag vart det en lång ansträngning, faktiskt jobbigare, för det gick så trögt och motivationen var så låg. 

Jag hoppas kunna revanchera mig i eftermiddag, då jag ska provcykla racern på trainern, som är rejält justerad för bättre aerodynamik. Det blir en spännande utmaning att få det till att fungera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...