Tyvärr lutar det ryggonda mot det värsta, symtomen jag har liknar de som beskrivs på netdoktor:

En sjättedel av dem som får borrelia utvecklar så kallad neuroborrelia en vecka, eller upp till fem månader, efter bettet. Symptomen på detta är mycket varierande. De börjar ofta med ont i ryggen, vanligen mellan skulderbladen och i nacken och påminner om diskbråck.

Smärtan blir värre nattetid och många får även smärtande känslostörningar i området. En till fyra veckor efter att smärtan uppkommit kan man få en förlamning som speciellt drabbar ansiktsnerven.

Nu har jag varit hos läkare och fått penicillin, som förhoppningsvis bromsar sjukdomsförloppet. Den fortsatta läsningen om neuroborrelia är ruggigt obehaglig, men än har jag inte känt av något av det här: 

Neuroborrelia kan också visa sig som en hjärnhinneinflammation, meningit, med feber, huvudvärk och stelhet i nacken. I några få fall kan sjukdomen bli långvarig och långsamt förstöra nervsystemet med förlamning, nedsatt hörsel och en utveckling av demens som följd. Neuroborrelia kräver därför omedelbar behandling och ofta läggs patienten in på sjukhus. 

Det blir till att sitta i föreläsningssalen på Nike-conventet, som jag åker upp till Stockholm för i eftermiddag.

Visst blir det segt och tråkigt att inte få tränat något, men i år har jag inte känt mig så värst vidare laddad inför det massiva spinningcyklandet conventet brukar innebära för mig. Kanske något omedvetet visste att det skulle bli så här?