Tyvärr lutar det ryggonda mot det värsta, symtomen jag har liknar de som beskrivs på netdoktor:

En sjättedel av dem som får borrelia utvecklar så kallad neuroborrelia en vecka, eller upp till fem månader, efter bettet. Symptomen på detta är mycket varierande. De börjar ofta med ont i ryggen, vanligen mellan skulderbladen och i nacken och påminner om diskbråck.

Smärtan blir värre nattetid och många får även smärtande känslostörningar i området. En till fyra veckor efter att smärtan uppkommit kan man få en förlamning som speciellt drabbar ansiktsnerven.

Nu har jag varit hos läkare och fått penicillin, som förhoppningsvis bromsar sjukdomsförloppet. Den fortsatta läsningen om neuroborrelia är ruggigt obehaglig, men än har jag inte känt av något av det här: 

Neuroborrelia kan också visa sig som en hjärnhinneinflammation, meningit, med feber, huvudvärk och stelhet i nacken. I några få fall kan sjukdomen bli långvarig och långsamt förstöra nervsystemet med förlamning, nedsatt hörsel och en utveckling av demens som följd. Neuroborrelia kräver därför omedelbar behandling och ofta läggs patienten in på sjukhus. 

Det blir till att sitta i föreläsningssalen på Nike-conventet, som jag åker upp till Stockholm för i eftermiddag.

Visst blir det segt och tråkigt att inte få tränat något, men i år har jag inte känt mig så värst vidare laddad inför det massiva spinningcyklandet conventet brukar innebära för mig. Kanske något omedvetet visste att det skulle bli så här? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...