Vissa är kontrollmänniskor andra inte. Icke-kontrollmänniksor bör inte läsa vidare, för nu blir det en orgie i tider och kontroll, men märk väl inte puls.

Jag kunde förstås ha sprungit mina fyra varv runt nolhaga idag och bara gått på känslan. Varv efter varv snabbare och snabbare, mer och mer ansträngd. Det hade funkat ändå, men jag känner en viss tillfredsställelse i att kontrollera min löpning. Varvet är dryga 4 km, så det fanns ju gott om tid att både tappa och vinna tid, ändock denna näst intill sekund-precision. Med det första varvet på 17.30 som måttstock bestämde jag mig för att minska tio sekunder per varv. Jag hade en två avstämningar per varv, där jag kunde se hur jag låg till, men i övrigt bara känslan av att springa lite fortare. Varv två endast en sekunds differens mot idealtiden 17.19, tredje varvet två sekunders differens mot idealtiden 17.12 Ett ganska tungt tredjevarv, men trots det bestämde jag mig för att gå fri fart sista varvet och nu spräckte jag tidsramarna, då det sista varvet pressades ner till 16.47

Ibland tror jag det är bra att ha mätbarhet i sin träning, inte alltid, men ibland. Det är lätt annars att tycka att det går fint och det känns bra, tränar man i den förvissningen finns det alltid en risk att prestationsutvecklingen uteblir. Ska det alltid kännas bra och gå fint missar man de utmanande passen för både huvud och kropp, som kanske är de mest utvecklande. Om inte annat så kommer smällen vid första tävlingen och då är det kanske för sent att korrigera träningen. Går det tungt på träningsavstämningarna, formmätningen, så är ju det bättre än att det gör det på tävling. 

Läste för övrigt i en hälsotidning hur man mätte sin form. Armhävningar, situps skulle man göra och ett spänsthopp och ett smidighetstest.

Om det gick bra? Nej inte direkt, formen var måttlig och rådet var att jag skulle börja träna lite mer. Men nej, jag känner mig rätt nöjd med min form, jag mäter form i andra mått.

Gillar ni mått och tester kan ni om ni vågar testa Jennys BMI-test (se kommentar förra blogginlägget)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...