Löpningen i morse gick ok, tog ett standardvarv i Nolhaga för att stämma av fart och känsla. Beskedet från kroppen och klockan var långt ifrån entydigt. Det gick skapligt fort, men kändes inget vidare i benen, egentligen borde jag då stå över potatisjoggen i morgon. Samtidigt vill jag springa, loppet brukar ju alltid ligga samma helg som Göteborgs triathlon, så det var länge sedan det blev sprunget.

Skulle jag nu varit skribent på någon kvällstidning, som behöver mycket läsare, hade jag kryddat på rubriken än mer. Jag erfor en ny träningsform i onsdags, som gav mig rejäl träningsvärk. Det var länge sedan jag på riktigt utmanade mig själv på detta sätt. Jag spelade fotboll. Traditionsenligt spelade niorna fotbollsmatch mot oss lärare, 2 x 10 min. Faktum är att det är från denna match jag fått träningsvärken, då kan nu ju undra hur otränad jag egentligen är.

Formen är nog trots allt hygglig. Det som försvårade spelandet var att det regnade och gräsplanen blev precis såphal, åtminstone för oss utan fotbollsskor. Triathlet som jag är sprang jag rätt mycket och lyckades hålla mig på benen, men jag fick uppenbarligen spänna benen på ett sätt som de inte var vana vid för att klara det. Träningsvärken sitter nämligen i höftpartiet och insidan av låren, lite som efter första rejäla längdskidpasset för säsongen.

 Planeringen det närmaste är lite råttan på osten och katten på råttan. Lite lättare löpning idag, som om den känns ok gör att jag springer potatisjogen imorgon. Känns potatisjoggen i morgon bra, blir det start i Säter triathlon.